Mitt i prick! kan det stämma??

Jag har funderat väldigt mycket på om det är PMS eller kanske t.om. PMDS som jag har. När jag nyss råkade ha på introt till Fråga doktorn i bakgrunden och hörde att det skulle handla om just PMDS var jag bara tvungen att fortsätta kolla. Jag kan säga att det låter precis som hur jag känner mig under två veckor varje månad. Det känns som att min PMS försämrats en hel del sedan jag slutade med mina p-piller. Sen har det ju dessutom varit vår, vilket även det brukar påverka mitt humör. Jag borde kanske gå till läkare och kolla upp det, men ärligt talat så är jag så trött på att lida av "typiskt kvinnliga sjukdomar" och därmed också bli bemött på det sättet. Det är såna sjukdomar eller besvär som gör att man inte blir tagen på allvar och får reaktioner från omgivningen som att man är "överkänlig" eller att man "känner efter lite för mycket". Förr, när jag var liten hade jag migrän. Det var samma sak då. Nu för tiden upplever jag att migränen har blivit mer accepterad som sjukdom. Det tas faktiskt på allvar. Men jag kan säga att ibland när jag har ont i nacken, vilket ofta dyker upp samtidigt som min mens, så mår jag precis lika dåligt som när jag hade migrän. Men att säga att man måste vara hemma pga värk i nacken känns inte riktigt lika legitimt. Herregud! det skulle kunna vara så att jag under 1-2 veckor lider av PMDS och efter det sedan nack- och huvudvärk under mens. Den fjärde veckan i månaden får jag i så fall alltså skrapa ihop allt jag ställt till med under dessa veckor som t.ex. att be om ursäkt för mitt dåliga humör, städa upp (eftersom jag inte fixat det under dagarna med värk) och sist men inte minst ha ångest över att jag inte mår sådär bra och är sådär positiv och härlig som jag vill vara under längre tid än 1 vecka per månad!  

Hur som helst så vet jag inte vad som är vad med mina små perioder av depression. Det skulle absolut kunna vara PMDS. Det kan även vara så att jag är inne i en sorts livskris där jag känner att mitt liv inte alls verkar bli så som jag har trott och hoppats. Att jag är ensam. Eller så var det en vårdepression. Vem vet? och vad kan hjälpa? De som lider av PMDS verkar ha svårt att få hjälp. Och även om man får det så verkar det vara väldigt individuellt vad som fungerar som behandling och inte. Många har svarat bra på ett botemedel under en period, för att sedan upptäcka att de inte fungerar alls längre efter ett tag.
I värsta fall har jag haft en kombination av allt ovan under en tid, och då tycker jag verkligen synd om mig själv! Särskilt eftersom jag dessutom varit väldigt stressad och inte fått till min träning - som grädden på moset liksom ;-)

Jag har skaffat appen "menskoll" för att ha lite bättre koll på min månad. Den visar nu att jag ska få min PMS om 1 dag. Så håll er borta under en vecka framöver! Om någon är intresserad av hur jag mår och hur min tillvaro upplevs kan ni gå in på Karin Adelskölds hemsida. Där beskriver hon sin PMDS, vilket verkligen stämmer överens med hur jag har mått de senaste månaderna till och från: http://www.livetmedpms.se/ Kanske kan ni mina vänner förstå mig lite bättre och se bortom mina dumma och märkliga utfall ibland (även om jag försöker hålla mig undan er så gott det går under den perioden). Det vore skönt att få en diagnos, men samtidigt undrar jag: skulle jag vara hjälpt av det?? Det skulle ju i alla fall kunna vara en förklaring till varför jag ofta känner mig så annorlunda och ibland oförklarligt arg, överkänslig, ledsen och missförstådd.

När knopparna brustit

Varje år vid den tid när knopparna brister och våren är på gång så mår jag dåligt. Jag blir deppig och otroligt trött. Det är inte så ovanligt har jag förstått. Nu börjar jag komma ut ur min grotta och känner mig lite gladare och lite mer hoppfull. Jag njuter fullt ut av fågelkvittret, grönskan och ljuset. Maj månad är min månad! Jag ska avsluta den med tårta och kalas med mina närmaste. Sommarens resor är bokade och jag nu ser faktiskt fram emot att vara ledig i sommar.

Idag ska det komma en mäklare hit för att värdera min lägenhet. Sen ska jag börja leta efter nytt boende. Det är dags att hitta något mer "vuxet" att bo i. Ett ställe där jag har plats för att bjuda in folk på middagar och där en katt kan bo. Jag saknar att ha katt så otroligt mycket! Det ordnar sig. Det kommer att bli bra. Jag är okej. Jag duger som jag är. Det gör du med.