Den senaste tiden har jag funderat på om "what goes around, comes around" stämmer? Jag vill gärna tro det, men ärligt talat börjar jag tvivla. Jag menar inte att alla som har gjort något dumt ska straffas, men kanske lära sig en läxa i alla fall? För vad är det annars för mening med att försöka leva enligt principen att värna om sig själv och andra? Jag vill göra gott, jag vill behandla andra som jag vill att de ska behandla mig, jag vill handla utifrån de värderingar jag har. Men ibland blir jag så trött! jag ser hur människor som kör över andra och agerar rent egoistiskt når sina mål, hur de som har sårat och varit rent elaka mot andra "belönas" med kärlek och lycka. Eller är det kanske så att det bara ser ut så på ytan?
Alla gör vi våra misstag, men herre Gud! om man aktivt arbetar med att inte göra om sina misstag och försöker bli en bättre människa, istället för att förtränga sina brister och bara köra vidare, borde inte det löna sig? Borde det inte löna sig att man är omtänksam, lyhörd och kan sätta sina egna behov åt sidan för någon annans för en stund? Borde det inte löna sig att man är tacksam för det man har i livet? Ibland känns det som att de otacksamma, de själviska och de hänsynslösa belönas... Värst vad djup jag blev nu då! Behövde bara ventilera lite:-)
