Nu när jag börjar jobba hoppas jag att jag kommer ha ork, och framförallt råd att åka till dem som bor längre bort. Jag kommer nog att behöva den avkopplingen från jobbet;-)
Jag är faktiskt lite orolig för att jag inte kommer ha någon ork till något annat än jobbet. Många säger att det första året som lärare är det absolut jobbigaste. Det kommer alltså att bli ännu viktigare att jag tar hand om mig själv framöver och känner efter vad JAG behöver för att må bra. Ibland verkar det som att vissa tror att vad man behöver, är lika för alla vid alla tillfällen. Men så är det ju inte. Jag har ett stort behov av att få vara ensam ibland och göra ingenting. Medan det för vissa är helt tvärt emot vad de önskar när de har mycket omkring sig eller är stressade. En del BLIR stressade av att inte ha något att göra. Oavsett hur man är så måste man respektera det. Ibland kan jag känna att en del inte kan acceptera att jag, som är singel, vill vara ensam hemma ibland. Jag förväntas alltid att ha en anledning till varför jag inte kan eller vill göra något. Om jag t.ex. säger att jag behöver vara hemma, så undrar folk varför. Men jag tror inte alltid att de som lever i en relation behöver komma med en anledning till varför de inte kan. Jag kanske har fel, det är möjligt att jag är van vid att alltid finnas tillgänglig och ibland bli tagen lite för given, och att jag därför känner ett krav på mig att behöva förklara mig hela tiden. Men jag tror faktiskt att jag har blivit mycket bättre på att säga nej och lyssna på vad jag behöver. Förr kunde jag säga ja till saker bara för att jag var rädd för att göra någon besviken, det är ju helknäppt egentligen! Och inte speciellt sjysst mot den man ska umgås med heller. För jag skulle själv inte vilja att någon var med mig trots att de inte hade lust. Det är väl något jag har kommit fram till under senare år och lärt mig att acceptera - att en del "tröttnar" eller har inte tid att fortsätta umgås så mycket, eller vill helt enkelt inte göra det alls längre. Precis som jag också kan känna ibland. Men det är ledsamt när man själv inser det för sent, att man är bortvald eller övergiven. När det kommer oväntat. När man själv inte har insett det förrän det är så tydligt att det blir ett abrupt slut på relationen. Det är tråkigt! Men även det lär man sig att acceptera.
För att återkomma till mitt nya jobb så känns det i alla fall skönt att jag har vänner i Norrköping som också börjar sitt första år som lärare. Jag hoppas att vi kan stötta och peppa varandra. Det kommer nog att vara skönt att kunna ventilera jobb-saker med några som vet hur det är. Samtidigt hoppas jag att vi kan prata om helt andra saker också, vilket jag egentligen inte alls tvivlar på.
Värst vad mycket jag hade att skriva om idag då! Jag sitter sysslolös på jobbet och väntar på att få gå hem;-) en timme kvar nu! Sen ska jag hämta brorsdottern och mysa med henne, det ser jag fram emot!
