Fotoutmaning

Eftersom jag är ganska dålig på att skriva inlägg just nu tänkte jag starta en fotoutmaning! Häng på om du vill, här eller på Instagram. Jag tänkte lägga ut ett foto varje dag som ska stå för "vardagslycka". Tänker att det kanske tillför något positivt, även till de tråkigaste av dagar. Antingen skriver jag något kul till fotot eller så låter jag helt enkelt bilden tala för sig själv:-) Vardagslycka kan ju handla om så mycket, allt från första koppen kaffe på morgonen till ett trevligt bemötande från någon. Men ibland när allt runt omkring en är rörigt och stressigt, då kan det vara svårt att upptäcka de där små sakerna som man egentligen uppskattar annars. Så här kommer den första bilden!

Det här fina kortet kom på posten idag, från brorsdotter. Det är lycka!

Inget Valborgsfirande här inte!

Nej, jag sitter hemma och pluggar istället. Om sanningen ska fram har jag faktiskt knappt tänkt på att kanske hitta på något. Jag kom på i morse att det ju var valborgsmässoafton idag. Men det är bra att jag pluggar, för i helgen ska jag på bröllop och då kommer jag inte att hinna göra någonting annat. Nej, så nu sitter jag här och lyssnar till min kära granne som verkar ha kareoke-kväll... "keep bleedin, keep, keep bleeeeeeeding" låter det, falskt och jävligt. På den tiden vi sjöng Singstar, då sjöng vi i alla fall bra... och inte störde vi några stackars grannar heller... hehe, nej oss var det ordning på! När blev jag egentligen så gammal och tråkig? Yes! nu har de rökpaus, så nu blir det nog tyst ett tag där nere!

Ta hand om dig!

Jag fick en prenumeration på den här tidningen i julklapp. Den bytte precis namn från Fitness Magazine till Lifestyle Fitness innan mitt första nummer kom i brevlådan. Jag tyckte äntligen att jag hade hittat en tidning som handlade om att träna för att må bra, att äta ordentligt och nyttigt, utan några qickfix eller bantningsmetoder. Tyvärr har det dykt upp lite mer sådant sedan namnbytet, men jag anser fortfarande att det är en av de bästa tidningarna! Jag gillar alla träningstips och upplägg och i det nyaste numret fanns det massor av recept på god mat.
De har också med ett reportage om PT-Fias utbrändhet, vilket fick mig att börja tänka efter. Hon gick rätt in i den så kallade väggen och är fortfarande inte tillbaka på normala nivåer än. Hon berättar att hon egentligen hade symtom på att något inte stämde redan ett år innan smällen kom. Symtomen var bland annat ljudkänslighet, låg tolerans, svårt att andas, hjärtklappning och att saker som hon annars tyckte var roligt att göra kändes jobbigt och tråkigt. Jag bara: Japp! Precis de symtomen stämmer på mig. Jag borde kanske försöka ta hand om mig själv mer. Jag tycker att jag är bra på det, men är jag det egentligen? Kanske beror illamåendet och tröttheten de senast dagarna på stress? Jag är nämligen konstant trött. I torsdags kväll somnade jag strax efter sju på kvällen! Då är det något som inte står rätt till! Ett första steg var att avboka resan hem till Eskilstuna den här helgen och inte bestämma något! Jag pluggar och vilar om vartannat och försöker andas och tänka "snälla" tankar. Jag är faktiskt stolt över mig själv som insett att jag måste dra ner lite på takten, INNAN det är försent! I och med reportaget har jag också fått en idé om vad som utlöst det här. Oavsett om det stämmer eller inte så har det fått mig att tänka annorlunda och se saker och ting ur nya perspektiv. Jag känner mig stark i mig själv och jag är glad att jag alltid orkar sträva efter att må bättre, bli en bättre människa och att jag vågar säga till mig själv när det är dags att bromsa negativa spiraler. Nu ska jag fortsätta att ta hand om mig själv:-)

Vad är felet?

Blä! Jag mår jättekonstigt! Lätt illamående, matt och sjukt trött. Kan äta, ingen feber eller några andra symtom på sjukdom så vete sjutton vad det är för fel! Kroppen svara inte på träning heller, blir stum i musklerna och helt slut. Stress? Vårtrött? Pollen? Sjuk? Jag har i alla fall bestämt mig för att vila, stå över träning i några dagar och bara promenera. Det är ju bara det att det ska göras ett litet examensarbete mitt i allt också! Och jag ska jobba i morgon... Dagens ansträngning får bli att promenera ner på stan för att göra intervju nummer tre, sen blir det vila ikväll.

I min egen lilla bubbla

Just nu känns det som att mina ögon går i kors! hela dagen har jag läst litteratur, antecknat, letat litteratur och försökt få någon slags struktur på allt. Jag tycker inte att jag har kommit någonstans! men något måste jag ju ha fått gjort eftersom jag i stort sett suttit och pluggat hela dagen. Jag har varit i någon slags bubbla och känner mig nu helt orkeslös. I morgon ska jag sätta mig på biblioteket under förmiddagen, bara för att komma ut från den här lägenheten.

Jag hade i alla fall en kul helg! den bjöd på handboll, lek med kusinbarn och slutligen middag på Manesa med min kusin, som hade fixat barnvakt.

Jag och E hade riktigt kul ihop:-)

Min fina kusin!

En mycket god drink:-)

Solig lördag!

Vilken härlig morgon! Emma sov här inatt så jag gjorde henne sällskap hem nyss. Det blev en riktigt frisk och skön morgonpromenad i solen. Äntligen känner jag att jag kan njuta av våren! (Synd att jag inte tog någon bild på hur fint det var) Satte mig en stund i solen och bara njöt på vägen hem. Igår tränade jag, Emma och Emelie (en av de andra gyminstruktörerna) tillsammans. Det blev ett riktigt tufft pass som sedan avrundades hemma hos mig med mat och efterrätt. Det kunde vi gott unna oss! Det känns som en så himla bra inledning på helgen, att både träna och umgås. Nu inväntar jag snart finbesök från både Stockholm och Eskilstuna. Det blir en bra och social helg det här! En skön avkoppling från allt plugg, vilket verkligen kan behövas!

Nulägesstatus och summering av helgen

Det blir inte många inlägg här inte! Alla som har skrivit examensarbete vet nog att det är typ det enda som snurrar i huvudet när man arbetar med det. Så är det i alla fall för mig just nu. Det har varit och är stressande att känna att man inte kommer någon stans med skrivandet, även fast man kanske gör det. Och så har jag konstant dåligt samvete om jag gör något annat än att plugga, men när jag väl sätter mig för att göra det får jag inget flyt. Men det ordnar sig säkert! Det brukar det ju göra. I eftermiddag ska jag i alla fall göra min första intervju, det är ju ett steg framåt.

Helgen som var bjöd på en del roliga saker. I fredags blev det middag och byta-kläder-kväll med Emma och Emi. Väldigt trevligt! jag blev av med en del kläder som bara har legat oanväna i garderoben och fick med mig ett par "nya" plagg hem. I lördags var det Kick-off med Friskis på Stadium Arena med utvecklingsprat, friidrott och middag. Det var kul! Kvällen avslutades med utgång med ett gäng härliga gyminstruktörer och receptionister. I söndags var jag typ död...

Sammanbrott nr 1

Det här går ju bra! Jag har redan, efter två veckor in i examensarbetet, fått ett smärre sammanbrott! Jag kan inte formulera något i skrift, jag hittar inte den litteratur som jag behöver och jag känner mig allmänt lost. Handledaren hörde i alla fall av sig idag. Vi ska ses i morgon. Det känns bra, men jag hade helst haft det mötet redan i början av veckan. Om en stund ska jag till naprapaten och sedan blir det nog lite soffläge på det. Har haft ont, varit stressad och sovit illa de senaste nätterna så kan tänka mig att jag kommer att vara trött efter behandlingen. Ge mig energi och skrivlust, NU!!

Vårdepp

Jag är inne i en riktig vårdepp just nu. Det verkar vara ett utbrett fenomen, för jag har träffat fler som känner sig lika låga som mig. Nackdelen med det är att varken jag eller de andra orkar peppa varandra. Fördelen är att vi kan vältra oss i deppigheten och tillsammans klaga över allt som är skit. Hur som helst så kommer det inte så lägligt just nu när det är dags att komma igång med examensarbetet! Jag vill att det ska kännas kul och inspirerande att skriva! Men just nu känns allt bara otroligt jobbigt. Min handledare har inte ens hört av sig och snart har det redan gått två veckor! Idag satt jag på bibblan till 13.00 utan att komma någon vart. Jag hoppas verkligen att motivationen och humöret blir bättre snart, för jag orkar knappt med mig själv just nu... Tack och god natt!

Hur faan ska man orka?!

Det var ett tag sedan jag skrev ett inlägg. Har tänkt på mycket, men inte lyckats formulera det. Tankarna som har farit runt den senaste tiden är hur kan jag/du/vi nå fram till den där omtalade självkänslan. Det vill säga att känna att man duger som den man är, att man är viktig och älskad precis som man är. Det är inte lätt att intala sig det när allt annat omkring en visar på det motsatta. I samhället räknas prestation och utseende som det viktigaste. Du är det du presterar eller du bedöms efter ditt utseende, punkt. Jag är snart 36 år och känner detta så starkt, hur faan ska man då som ung orka att leva upp till alla dessa förväntningar, som dessutom är falska och ofta en medial bild av en verklighet som inte finns!? Själv vet jag knappt om jag orkar längre att intala mig att mina gärningar, min människosyn eller mitt förhållningssätt till andra människor räcker. Att det är insidan som räknas och att det är utstrålning och självförtroende som är attraktivt. Jag försöker verkligen att kommunicera, delge och intala andra (och mig själv) att det faktiskt inte är prestationen som räknas. Att det faktiskt inte spelar någon roll om du tränar som en tok, går på den tuffaste dieten, skriver VG på tentan, är den "perfekta mamman"  har ett stort, fint och stylat hus eller vad det nu kan vara som vi kvinnor (oftast) känner att vi måste leva upp till. Nej,  det viktigaste är att du tar hand om dig själv och att du mår bra med det du väljer att göra, oavsett vad alla andra säger eller tycker! Det viktigaste är att göra det DU mår bra av. Träna för att må bra. Äta för att må bra. Vara i relationer som får dig att må bra. Prestera för att nå ett mål som DU vill nå, inte för att du är rädd för att vara sämre än någon annan eller för att någon ska tycka något om din prestation. Utgå från dig själv! Jämför dig inte med andra!

Det är verkligen inte lätt, jag vet... När man lever ensam har man otroligt mycket tid till att fundera över dessa saker. Jag känner mig ganska klar över var jag står när det gäller detta. Jag har de senaste åren försökt att göra det bästa av mitt liv, utifrån de förutsättningar jag har. Sen kan man ju tydligen inte få allt. Och det är verkligen inte lätt att själv hela tiden intala sig att man duger som man är, när allt runt omkring en visar på annat. Hur ska jag som ensamstående orka peppa mig själv hela tiden? Det gör jag inte. Jag blir i perioder otroligt frustrerad och ledsen över att jag inte verkar duga, att jag tydligen inte är tillräckligt eftertraktad bland det motsatta könet och att jag aldrig får känna mig fin och attraktiv för någon annan. Ibland rinner det över och jag står där framför spegeln och ser valkarna, den bleka hyn och ja allt det jag stör mig på hos mig själv och tänker att "ja, det är inte konstigt att ingen vill ha mig, så som jag ser ut!". Så där står jag och tänker precis så som jag försöker predika till andra att man inte ska tänka! Det är klart att vi alla söker bekräftelse och behöver känna oss fina och omtyckta. Och jag beundrar mig själv och andra som lever som singlar och på egen hand kämpar på med dessa tankar och prestationskrav.