Gott Nytt!

Nyårsafton. En högtid som jag aldrig har gillat. Precis som många har ångest införför julafton, har jag det istället inför nyår. Men jag är glad och tacksam för att jag bara har fina jular att se tillbaka på och att jag har familj och släkt att fira jul med. För det är det inte alla som har. Dessutom är det många som lider över jul och nyår pga fulla vuxna. Särskilt barn. I år har det tydligen varit ovanligt många barn som ringt till BRIS, man tror att det beror på att det är en så lång och sammanhängande ledighet i år. Det gör ont i hjärtat när jag tänker på alla dessa barn.

I år hade jag inget för mig till Nyår så bestämde mig för att fira med mina föräldrar och några kompisar till dem. Det känns helt ok ändå. Det är klart att jag önskar att jag hade blivit bjuden på någon rolig fest eller att jag hade någon att pussa på tolvslaget, men nu får det här duga. Varför kan det aldrig hända ett sånt där mirakel, som det gör på film? En snygg man dyker upp från ingenstans och vill fira nyår med mig. Och vi lever lyckliga i alla dagar.. bla bla bla... Nej, det finns inga mirakel. 

Igår kände jag mig riktigt deppig och ensam, men idag har jag haft det bra. Har hjälpt till med varmrätten, tårtan och dukningen. Är det något jag kan vara säker på, så är det i alla fall att det blir god mat ikväll! Jag har gjort "potatisbakelser" med permasanmos emellan. Till det blir det oxfilé. För- och efterrätt står gästerna för. Tårtan har jag garnerat. Det blev inte riktigt som jag tänkte mig. Skulle skriva Gott Nytt År med mörk choklad, men mamma hade köpt en sort med mandel i vilket gjorde att det klumpade sig. Hittade dock vit choklad och då fick det räcka med årtalet. 

Just nu är resten av sällskapet på Nyårsrevy och jag slappar lite framför Tour de Ski. Ska väl strax hoppa in i duschen. Ta nu hand om varandra och skänk en extra tanke till dem som känner sig ensamma där ute! Ha en fin Nyårskväll! 

Julledigheten

Jag har det rätt så bra här hemma i Hällbylund. Ligger just nu, halv tio på morgonen och drar mig med gammelkatten på magen. Sedan jag kom hit för en vecka sedan har det firats jul med familjen och släkten så klart, men har också hunnit umgås med brorsdöttrarna ordentligt. Jag trodde faktiskt att jag skulle vara mycket tröttare under den här julledigheten, men har överraskat mig själv genom att känna mig riktigt pigg! Idag är det första dagen som jag inte har något inbokat. Ska nog ligga kvar här i sängen en bra stund till, sedan får det bli en skogspromenad. 

Ledig!!

Tjihoo! Nu har jag jullov! Eller, som en kollega påpekade: inarbetad ledighet. Vi jobbar faktiskt 45 timmar i veckan annars. Därför kan lärare vara lediga några extra dagar under julen och ett par veckor på sommaren. 

Hur som helst så har jag klarat av min första termin! Det har varit tufft, riktigt tufft emellanåt, men trots det så känns det väldigt bra nu. Jag har hamnat på en bra skola med fantastiska barn och kollegor. Jag känner mig mer trygg i min roll och jag ser fram emot vårterminen. Men först ska jag vara ledig och vila ut ordentligt! Det behöver jag. Idag vaknade jag med lite huvudvärk. Jag slutade redan 12.30 så jag åkte hem för att vila en stund. Jag sov i tre och en halv timme!! Snacka om att jag är trött! Sen drog jag iväg och ledde ett cirkelfys-pass och köpte de sista julklapparna på vägen hem. Så nu är jag snart redo för julfirande hemma i Eskilstuna. Måste bara röja upp lite här hemma först... det ser ut som ett bombnedslag! 

Svacka

Jag har haft en lugn och skön helg. Har äntligen städat ordentligt och idag har jag jobbat i hela fem timmar. Med andra ord har jag fått en hel del uträttat! En tung sten har lättat från mitt hjärta kan jag säga. Nu är det bara en skolvecka kvar på min första termin som lärare och jag känner ändå att jag börjar få lite koll på läget. Det har varit riktigt tufft och ibland har jag tvivlat på om jag verkligen valt rätt. Men trots allt så trivs jag och jag har hopp för framtiden. 

Mitt liv i övrigt är sådär. Jag har inte alls mått bra den senaste tiden. Träningen har fått ligga på hyllan pga flera förkylningar och stress. Tyvärr börjar bristen på träning visa sig i kroppen i form av rygg- och nackont. Jag tycker inte att något är speciellt kul längre. Ser inte fram emot något och självförtroendet är inte direkt på topp. Jag hoppas bara att jag lyckas ta mig ur den här svackan snart. Märker att jag börjar isolera mig mer och mer. Jag tar inga initiativ till att träffa mina vänner, trots att jag egentligen vill och behöver ses. Jag känner mig jäkligt ensam! Vilket blir extra påtagligt så här inför jul. Det kommer kanske kännas bättre när jag får komma hem till familjen. 

Glittrig och trött

Enligt Fb och Instagram har alla haft en jättemysig lucia, köpt och slagit in alla julklappar och har nu haft en trevlig fredagskväll i goda vänners lag eller tillsammans med familjen. Själv hade jag en bra dag på jobbet, trots att jag har glitter överallt och blev helt slut efter allt julpyssel med barnen. Jag hade även en mysig eftermiddag med Emma som jag träffade över en fika på stan. Sen åkte jag hem till min superstökiga lägenhet och somnade 20.30 framför tv:n. Kul fredagskväll! (Men helt självvalt, hade inte orkat göra så mkt). Nu vid ett på natten vaknade jag och ligger och slötittar på musikhjälpen. Jag hoppas, hoppas nu att jag får vara utan huvudvärk under helgen så att jag kan städa här hemma ordentligt inför jullovet. Det finns en massa andra saker jag skulle behöva göra också, men det är bara en bonus om jag även hinner med dem. 

Just nu längtar jag som en tok efter brorsdöttrarna och min katt där hemma. Pratade med tjejerna på Skype tidigare och då började jag längta ännu mer! Sen pratade jag med mamma och då hörde jag min katt "prata" i bakgrunden. Längtar efter att få gosa med honom när jag kommer hem! Ja, jag är redo för jullov nu! Det är ju bara en vecka kvar!! 

Värmekudde, tigerbalsam och treo...

Ännu en trök-helg! Vaknade med huvudvärk i fredags, och den har fortfarande inte släppt! Dessutom hostar jag halft ihjäl mig på nätterna. Så det blev ingen trip hem till Eskilstuna och därmed inget dop heller. Usch! Vad tråkigt jag haft det! När man har så ont i huvudet som jag haft, då kan man liksom inte göra någonting! Inte läsa, inte sticka och inte röra så mycket på sig. Jag har glott på TV, men till och med det blev jobbigt till slut. Ikväll var jag tvungen att bege mig till affären. Det var faktiskt riktigt skönt att komma ut i snön. Jag älskar när det har snöat! Stadens ljud dämpas och det känns ljusare och tryggare ute. 

Håll tummarna för att jag får sova riktigt gott inatt så att jag är pigg i morgon! Nu är det bara två veckor kvar till lovet!!!  

Gellacken levererar!

En vecka efter att jag målade dit gellacket ser det ut så här! Det står att det ska sitta i två till tre veckor, vilket jag hade svårt att tro på. Men det håller verkligen! Klart värt pengarna!

Lyxar till det i sjuklighetstider och stress

Igår fick jag min första Glossybox. Lite egen-lyx i en fin kartong, direkt i brevlådan. Jag får se om jag tycker att det är värt det i längden. Det positiva är den fina boxen med lyx-känsla och att man får chansen att testa nya produkter. I den här månadens box var det en ansiktskräm, en ögonskugga, torrschampo, ansiktsmask och det dyraste: kapslar med en återuppbyggande olja till ansiktet. En burk med dessa kapslar från Elisabeth Arden (60 st) kostar 990 kr!! Hoppas inte att de visar sig göra mirakel med min hy, för dem skulle jag inte ha råd med (och man kan ju undra vem som har det, eftersom de ska användas dagligen...).

För övrigt längtar jag fortfarande till jullovet. Främst för att jag börjar känna mig riktigt sliten. Jag vet inte hur länge jag har dragits med den här förkylningen! Nu sitter det mest i bröstet och halsen. Tappade nästan rösten idag... Och hostar mycket på nätterna. Dessutom är det sjukt mycket på jobbet nu så här två veckor innan lovet. Jag är rädd att jag kommer att däcka första lov-dagen. Idag hade jag så ont i huvudet att jag blev tvungen att byta bort mitt cirkelfys-pass. Jag somnade när jag väl kom hem från jobbet och sov i lite mer än två timmar. Så nu är jag pigg och känner mig inte alls redo för att sova! Men måste det! Ska upp 05.20... Phu! När ska jag känna mig helt frisk och pigg?? Kommer det att hända undrar jag? 

Orkar inte ens tänka på allt jag behöver göra

De senaste två veckorna har jag knappt varit hemma känns det som. Det har varit långa dagar på jobbet, Ullaredsresan, grejer på Friskis och en massa annat. Då ser hemmet också ut därefter! Disken är travad på hög och dammråttorna ligger i varenda hörn. I köket är julgardinerna uppsatta tillsammans med elljusstaken. Men på golvet bredvid står kartongerna kvar med resten av julpyntet... I soffan i mitt vardagsrum/sovrum ligger jobbgrejer, ouppackade saker från helgens shopping, datorn och post. Kläder hänger och ligger lite var stans i lägenheten. Jag är trött på att bo så här litet! Och jag önskar mig en diskmaskin. Jag önskar mig också någon som möter mitt trötta jag i dörren någon gång ibland och har lagat maten! Tänk vilken lyx! Att slippa tänka ut något snabbt, gärna något nyttigt och gott att äta VARJE dag. Att sen dessutom slippa laga OCH äta maten helt själv skulle verkligen förgylla min vardag. Jag gillar egentligen att laga mat, men just nu är jag för trött för att orka anstränga mig i köket. Nåja, jag ska verkligen njuta av sällskapet och att få äta någon annans lagade mat under julhelgen. Nu är det bara 2,5 veckor kvar till lovet!! Jag längtar! 

Shopping-helg

Då var man hemma efter en helg i Ullared bestående av shopping, mat, vin och ännu mera shopping. Så nu är man trött, fattig OCH tjockare! Men det var det värt. Vi hade jättekul! Jag är nog mest nöjd med min nya elljusstake och mitt gellack-startkit. Naglarna blev så fina och blanka! Hoppas färgen håller sig lika länge som utlovat (typ 3 veckor). Det blev en del julklappar också. Jag tror inte att jag behöver köpa så många fler faktiskt. Det känns skönt. Sammanfattningsvis så är jag nöjd, men trött efter helgen.

Zombie-trött

Klockan är 20.30 och jag ligger redan i sängen. Jag är så sjukt trött nu för tiden! HELA tiden! Eller, under skoldagen när jag är med eleverna känner jag inte ens om jag är trött. Allt går liksom i ett. Men all annan tid på dygnet är jag som en zombie. Det är så jobbigt! Just nu skulle jag behöva en rejäl energibomb av något slag. Men jag vet inte riktigt vad den där "bomben" skulle innehålla... Snö kanske? Kärlek? Träning? Eller energigivande mat? Nej, inte inom den närmsta framtiden ser det ut som. Jag orkar inte anstränga mig just för tillfället. 

Det går upp och ner!

Mitt liv är verkligen som en berg och dalbana just nu! För en vecka sedan kände jag mig riktigt låg och kunde inte se någon som helst ljuspunkt i livet. Under de senaste dagarna har jag ändå lyckats kravla mig upp ur det där mörka hålet och nu känner jag mig mycket gladare. Jag unnade mig själv en massage i fredags och igår var jag på fest. Så helgen kan jag inte klaga på. Dessutom beslutade jag mig för att ha ett träningsuppehåll för ett tag framöver. Att få ihop min egen träning samtidigt som jag har varit superstressad och trött har inte funkat. När jag väl har tränat, har min kropp svarat genom att strejka, jag orkar ingenting! Det var faktiskt en stor lättnad när jag väl bestämde mig för att ta en paus. Jag försöker lyssna på kroppen nu och ta hand om mig själv på andra sätt än genom träning. Och jag försöker att inte ha dåligt samvete för det! Det är inte så lätt kan jag säga! Jag ska dock försöka ge mig ut på en promenad om dagen, det är i alla fall min plan:-) 

Att acceptera det svåra

Att inte få vara någons mamma, fru, flickvän eller sambo, det är stundom riktigt jobbigt. Just nu jobbar jag med att försöka acceptera att jag nog aldrig kommer att bli någons mamma. Det är inte lätt, men det är bara att inse. Jag har kommit fram till att jag inte vill bli det på egen hand och jag börjar helt enkelt också att bli för gammal. Jag försöker på något sätt att förbereda mig på att jag inte kommer att ha en "vanlig" familj och att jag inte kommer att få några egna barn. Vissa dagar känns det okej, och vissa känns det helt fördjävligt. Mest av allt försöker jag att inte tänka på det så mycket, även om det är svårt. Jag skulle verkligen önska att det var självvalt, att jag inte hade någon längtan efter barn eller att jag hellre ville satsa på karriären. Men så är det inte. Nu får jag istället försöka acceptera att det är som det är. Men vissa dagar vill jag inte acceptera, kämpa, hitta de små ljuspunkterna i livet, leva på hoppet eller se det från den positiva sidan. Nej, vissa dagar har jag bara lust att skrika ut min frustration över att livet är så orättvist och att just jag ska behöva bära den här saknaden, ensam dessutom. 

Nu får det slut-tänkt! För jag måste sova typ, NU! (Sov bara 5,5 timmar i natt och jobbade i 9...). 

Jag vill bara förtydliga att jag absolut inte tror att ni, mina vänner, inte vill umgås med mig. Ni har varit så gulliga och hört av er efter mitt förra inlägg och jag menade verkligen inte att ge någon dåligt samvete eller få er att känna er otillräckliga. Nej, jag är mer bekymrad över mig själv och att jag inte känner någon energi eller initiativförmåga just nu. Att jag inte känner någon glädje inför något och att jag helt enkelt inte får ihop mitt liv. Jag var förberedd på att det skulle bli tufft att börja jobba, men det har varit mycket jobbigare än jag hade kunnat föreställa mig. När helgen kommer är jag så mentalt trött att jag inte orkar göra någonting! Men gör jag ingenting och är ensam, så tänker jag bara på jobbet och på allt annat runt omkring som är jobbigt. 

Jag är trött, deppig och känner mig jäkligt ensam just nu bara. Det sitter hos mig och jag hoppas att jag snart får ordning på det och orkar vara lite mer positiv och social. Och jag hoppas också på att jag börjar lita på människor omkring mig igen. För det vill jag kunna göra. 

Så det jag mest vill säga är att ni betyder massor för mig! Men just nu känner jag inte att jag orkar visa det tillräckligt. Det var nog mer det jag ville få fram egentligen:-) 

Tillbaka till mitt gamla vanliga jag snart... Hoppas jag!

Vilken cliffhanger jag gjorde i det förra inlägget! Snacka om att jag höjde förväntningarna! Det var inte meningen. Hade tänkt skriva ett inlägg om att jag har insett att jag nog egentligen inte mår så bra just nu och att jag känner att jag missar en massa värdefull tid med mina vänner. Både pga av att jag är så trött hela tiden och att mitt jobb tar så mycket energi, men också för att jag har tappat tron på människor. Jag har svårt att lita på folk nu för tiden och jag har liksom gett upp mitt sociala umgänge. Det handlar absolut inte om att jag inte vill ses. Nej, det handlar mer om att jag inte tror på att jag har något att tillföra. Alla har ju sina liv och vad spelar lite tid med mig för roll? Jag känner inte igen det här hos mig själv. Jag brukar lägga tid på att höra av mig, att engagera mig minst genom att i alla fall skicka ett sms då och då eller nåt. Men jag har svårt att engagera mig i relationer just nu, helt enkelt för att jag inte tror på att det spelar någon roll för andra. Jag har varit med om så många besvikelser, att jag faktiskt har svårt att lita på vad folk säger. Jag har liksom gett upp. Tappat hoppet. 

Dessutom har jag under de senaste månaderna varit väldigt hård mot mig själv. Lite destruktiv faktiskt. Mina tankar om mig själv har inte varit snälla. Det är nog verkligen så att man kontinuerligt måste jobba med sin självkänsla! Annars tappar man den, precis som man tappar konditionen om man inte tränar den. Så nu ska jag försöka tänka snälla tankar om mig själv igen! Vilket ibland är lättare sagt än gjort! 

Så, min insikt som jag skrev om i förra inlägget, är att jag den senaste tiden har gjort mitt jobb och kämpat med det. Men för övrigt har jag gått omkring och känt en sorts tomhet inom mig. Jag har till och med varit lite likgiltig inför det mesta i mitt liv, förutom mitt jobb. Nu ska jag arbeta med det och bli mitt gamla vanliga jag igen, hoppas jag... 

Utvilad och redo för jobb, typ...

Då var det lovet över. Jag har haft en väldigt skön ledighet och känner mig faktiskt riktigt utvilad. Från och med idag ska jag satsa lite extra på att prioritera min träning, oavsett hur trött jag är. Jag måste göra det känner jag. För att orka med jobbet, vardagen och mig själv. Jag har tyvärr hamnat i en ond cirkel sedan jag började jobba, med dålig mat, mindre träning, stress och deppigt humör. Egentligen började jag redan igår med ett cirkelfyspass. Tyvärr gick det riktigt illa. Började må illa och orkade ingenting! Min kropp svarar inte på träning så som jag vill! Men jag ska kämpa på och komma igång igen. Jag vill känna mig pigg och stark igen!! Sen har jag kommi till insikt om en annan grej, men det återkommer jag till senare ikväll, för nu ska jag till jobbet! 

Gör saker som jag inte hinner annars

Idag är det "göra sånt man aldrig hinner med-dag" här hos mig. Jag tvättar, har frostat av frysen, storhandlat och ska städa. Det känns faktiskt riktigt lyxigt att kunna göra såna saker på en vanlig vardag, och att hinna göra allt på en gång! När jag pluggade tog jag det där lite för givet märker jag nu. Det är så skönt att kunna handla på en tid när inte "alla" andra handlar. Det är ju i stort sett omöjligt annars när man jobbar de tider jag gör. Om inte det vore nog, så passade jag på att besikta bilen igår. Testade ett nytt ställe och de var supertrevliga! Annars har jag oftast mött tjuriga och otrevliga besiktningsmän som får en att känna sig dum och helt okunnig när det gäller bilar. Jag tycker att det brukar vara samma sak på verkstäder. Men nu har jag hittat ett ställe där även de är trevliga! För tyvärr blev jag tvungen att åtgärda ett par saker på bilen... Det lär väl landa på ett par tusen i kostnad. Ingen rolig utgift direkt! Men jag hade tur som får det fixat i morgon, innan jag åker till Eskilstuna. Än så länge har jag inte riktigt fått njuta av att ha lön... Det har varit mycket oväntade utgifter den senaste tiden! Men hade jag varit student fortfarande hade det ju inte gått alls. Jag får väl tänka så. 

Något annat som känns lyxigt är att ha tid att träna! Jag har kört ett pass varje dag sedan höstlovet började. Det känns riktigt skönt att ha träningsvärk lite här och där. Ikväll ska jag och en annan gyminstruktör köra ett pass med slamballs. Det är skitkul! 

Höstlov!!

Mitt första lov som lärare! Och det inleddes väldigt bra! I lördags hade jag och Emma en heldag tillsammans. Vi gjorde en utflykt i skogarna kring min arbetsplats. Det är riktigt fint där med en sjö, vandringsleder och motionsspår. Sedan drog vi och tränade på gymmet och kvällen avslutades med vin och hämtmat från Meze. Så mycket bättre kan det inte bli! 

Nu har jag ett par dagar till här i Norrköping, sedan bär det av hem till familjen. Det ska bli mysigt! Ska umgås med brorsdöttrarna och bara ha det bra:-) 

Snacka skit eller bara ventilera?

Jag läste just ett inlägg på Lady Dahmers blogg som handlar om skitsnack. Jag har själv funderat väldigt mycket kring just det under den senaste tiden. Precis som hon, har jag också haft dåligt samvete för att jag har pratat om andra, med andra. Men även för mig handlar det om att få ventilera något med någon annan. Till exempel om jag har känt mig illa behandlad eller missförstådd, så behöver jag få prata med någon om det för att liksom förstå den andre eller mig själv i den situationen. Jag tror att man kan lära sig något av det genom att få andra perspektiv på det hela. Och bara för att man är irriterad på någon, så innebär ju inte det att man inte tycker om eller bryr sig om personen i fråga. Här känner jag att det i många fall är stor skillnad mellan en vänskapsrelation och en partnerrelation. Det är liksom helt ok att spy ut lite galla över sin kille eller tjej till sina vänner, för de förstår ju ändå att man älskar sin partner trots allt. Men när det gäller vänner, då kan det dras otroligt stora växlar om man berättar att man är irriterad eller sur på något som denne har sagt eller gjort.

För mig är det otroligt stor skillnad mellan att ventilera och att snacka skit om någon. Att snacka illa om någon tycker jag handlar om att man klankar ner på helt orelevanta saker som t.ex. klädsel och utseende (typiska högstadiefasoner). Precis som Lady Dahmer skriver, sådant som inte alls berör mig i mitt liv. Det är just sådant skitsnack jag kan ha dåligt samvete för att jag har deltagit i och inte stoppat i stunden. Det kan vara svårt att värja sig för ibland, för ofta är det nästan som en jargong som finns mellan vänner. Nu var det väldigt länge sedan jag upplevde den sortens skitsnack och jag ska göra allt för att inte hamna där igen.

Att ventilera är för mig att prata om sådant som JAG har upplevt som jobbigt eller taskigt. Ibland behöver man bara få prata av sig om det, för att sedan upptäcka att det egentligen inte var något att bry sig om. Och ibland kan det hjälpa att prata med någon annan för att sedan ta tag i saken och prata med personen i fråga.

Jag avslöjar heller aldrig något som har sagts i förtroende till mig. Det är en regel som jag står fast vid. Inte heller berättar jag för någon om en annan har kommit till mig för att ventilera. Det känns liksom som skitsnack. Det är ju något mellan dem. Men det är klart, visst kan det vara frestande när man vet saker som en del vänner har sagt om andra vänner och som de sedan inte låtsas något om. Eller om någon har ventilerat massor om en vän till mig utan att sedan reda ut det, och sedan beter sig som om ingenting har hänt när man ses allihopa och till och med är extra smörig mot den personen som man nyss var jätteirriterad på. Då känns det faktiskt lite falskt och då kan jag ha lust att berätta allt som sagts till mig om personen i fråga. Men det gör jag inte. Jag brukar tänka att det antagligen kommer att komma fram ändå någon gång, utan mitt inflytande, och utan att jag behöver sjunka så lågt.

Snart är det höstlov!

Den här helgen har jag haft mina föräldrar på besök. Pappa har fixat en massa med elen i min lägenhet. Så nu har jag fler uttag (vilket gör att jag slipper ha en massa skarvsladdar överallt!) och nya strömbrytare. Men vi hann även med lite annat också. Igår kväll var vi  t.ex. ute och åt middag på Fiskmagasinet, det var mysigt och gott!

Nu är det en vecka kvar, sen har jag mitt första höstlov!! Det ska bli så skönt att vara ledig en hel vecka, vilket jag också känner att jag verkligen behöver. Det har varit fullt ös sedan jag började jobba för två och en halv månad sedan, det är helt sjukt vad mycket som har hänt och gjorts på jobbet på så kort tid ändå. Och vad mycket jag har lärt mig och fått vara med om! Det är väl kanske inte så konstigt att man är trött för jämnan nu för tiden...  Jag tänkte åka hem till Eskilstuna några dagar för att umgås med familjen och bara ta det lugnt. Det ser jag fram emot! Men idag har jag som vanligt nu för tiden en släng av söndagsångest. Det blev ändå lite bättre efter att jag jobbat undan lite och förberett mig för veckans lektioner. Så nu ska jag nog sova lite så att jag förhoppningsvis är lite pigg i morgon! God natt!

Vaknade på fel sida, somnar nog på rätt...

Den här dagen alltså! Allt har gått fel! Jag vaknade med huvudvärk och var på ett grymt irriterat humör. Tog mig iaf åtill Friskis och hade en instruktion, det gick bra. Efter det var min tanke att köra ett pass i gymmet. Det blev inte så. Jag blev så irriterad och fly förbannad på en grej (det var egentligen en skitgrej) att jag drog hem. Skulle sen bara stanna till på ICA och inhandla det jag behövde till kvällens middag, det var bara det att jag hade glömt plånboken hemma... Ja, sen har bara "olyckorna" fortsatt hela dagen. Jag har varit så irriterad och arg idag, på det mesta faktiskt, vilket var riktigt länge sedan. Det var tur att jag hade bjudit över en vän på middag, för från och med att hon anlände så blev mitt humör mycket bättre. Gott sällskap, vin och mat kan väl få vem som helst på bättre humör;-) Vad var det som hände? Varför blev jag så otroligt arg och frustrerad? Ingen aning. Ibland är det kanske bara så. Och det är okej. 

Det rullar på!

Tjo hej! Nu har jag varit så där dålig på att skriva här igen! Men det har varit såååå mycket kring jobbet, vilket jag inte tror är så intressant att läsa om. Hur som helst så börjar jag komma in i allt mer och mer. Jag trivs väldigt bra med eleverna och kollegorna och jag börjar hitta rutiner för planering m.m. Sen tar det så klart mycket energi och kraft, vilket gör att jag är väldigt trött på kvällar och helger. Man kan lugnt säga att jag somnar ovaggad;-)

Äntligen har jag kommit igång med träningen igen också! Det är tungt och jobbigt efter ett så långt uppehåll, men samtidigt skönt och roligt att vara tillbaka på träningsgolvet. Jag känner mig grymt peppad! 

Nu är klockan 21.00 och nu för tiden börjar jag i det här taget tänka på att gå och lägga mig. Oftast somnar jag innan 22.00.... Så God natt säger jag! 

Man gör så gott man kan PUNKT

Det är vad jag försöker intala och övertyga mig själv om just nu. Både när det gäller jobbet och fritiden. På jobbet känns det som att jag hela tiden ligger ett eller flera steg efter, det finns en hel lista på "att göra-saker". Jag hinner oftast bara med det absolut viktigaste. Här hemma är det samma sak. Jag är konstant trött, riktigt trött. Trots att jag har sovit riktigt bra och mycket den här helgen, är jag ändå trött. Jag vill bara sova! Träningen går inte bra alls just nu. Jag har fortfarande en jobbig hosta och jag har inte hunnit träna som jag vill. Så just nu är allt lite tungt kan man säga! Jag har så mycket krav på mig själv (många sätter jag upp själv) att jag bara vill vara, helt kravlöst. Jag orkar inte engagera mig i så mycket annat än jobbet. Därför passade det riktigt bra att mamma kom på besök i helgen. Med henne kan jag vara helt kravlöst, utan att behöva vara "trevlig" och utan att behöva fixa en massa. Vi hade en hel oplanerad helg framför oss och tog allt som det kom. Precis vad jag behövde! Det blev god mat, vin, loppis, flanerande på Kulturnatten och faktiskt så fick jag mitt hem städat OCH matlådor lagade. Nu, efter att mamma åkt hem känns det helt plötsligt väldigt tomt och ensamt här hemma. Det var skönt att ha någon här och kunna göra de där vanliga och tråkiga sakerna, fast i sällskap med någon.

Jag har många att göra saker med, men ingen att göra ingenting med.... Och det är precis vad jag saknar...

Söndagsångest eller?

Lika mycket som jag uppskattar fredagskänslan, lika lite gillar jag söndagsångesten som kommer på köpet när man blivit arbetstagare. Jag har nog inte drabbats av det på flera år faktiskt. Förr jobbade jag ju oregelbundna tider, och under studietiden hade jag aldrig söndagsångest. Men nu har den slagit till ordentligt! För det är den enda förklaringen som jag kan komma på till varför jag känner mig så låg idag. Eller så är det höstdeppen. Jag vet inte, oavsett så hoppas jag att det känns bättre snart. Jag är dessutom lite irriterad på att jag inte får till träningen som jag vill just nu. När jag äntligen blivit frisk, så är jag uppbokad på en massa annat varje kväll! Allt känns lite meningslöst just nu och jag har ingen lust att göra någonting. Hur som helst, så var jag ute igår! Jag lyckades glömma alla bekymmer och hade det riktigt trevligt. Kvällen började med middag och avslutades med dans på Harrys. Det var kul:-) 

Trött, sliten och en massa funderingar.

Det är ganska jobbigt när man tisdag kväll är lika trött som man brukar vara på fredagskvällen... Det är liksom några dagar kvar av veckan då! Igår blev det en väldigt lång och intensiv dag på jobbet. Började 07.00 och avslutade med AP-träff fram till 19.30. Dessutom gick allt i ett, så hann knappt ha någon rast. Phu! Vaknade med huvudvärk vid 03.30 i natt och just nu sitter jag och försöker slappna av, har jätteont i axlar och nacke.  Låt det försvinna nu!! Jag orkar inte med att ha ont! Ikväll har jag dessutom mitt pass, vilket jag verkligen ser fram emot och vill vara pigg till. 

Jag vill bara tillägga, att trots att jag stressar halvt ihjäl mig just nu och tänker på jobbet dygnet runt, så är jag otroligt tacksam för att jag har fått jobb på den skolan jag är på. Kollegorna är toppen och brinner verkligen för sitt jobb. Det känns som att allt är så genomtänkt och omsorgen om barnen går alltid i första hand. Det känns otroligt bra. Sen måste jag träna på att inte ha så höga krav på mig själv och att inte ta med mig jobbet hem. För även om jag inte fysiskt sitter och jobbar, så har jag svårt att släppa tankarna på jobbet. Jag funderar och planerar, nästan omedvetet. Inatt drömde jag om jobbet också. Jag tror att det blir bättre när jag kommit igång med träningen igen. Äntligen börjar jag känna mig frisk från förkylningen! 

Nu är det dags att åka till jobbet! 

Because I´m worth It

Jag har beställt ett par skor. Dyra som sjutton! men det tycker jag att jag är värd:-) ärligt talat så har jag letat som en tok efter ett par snygga höstskor och de här var de snyggaste jag hittade. Jag blev kär, kan man säga. Dessutom är det Dr Martins som jag hade under högstadiet, så det är lite av nostalgi att köpa det märket.

En av anledningarna till att jag till slut bestämde mig för att köpa skorna var att jag kom hem från en shoppingrunda med Emma igår utan att hitta någonting! Eller det blev en blus och en enkel topp i och för sig, men det var egentligen nödlösningar. Kläderna som finns just nu passar helt enkelt inte min kroppsform. När man är kort och har former, som jag, ser det hemskt ut med oversize-blusar och tröjor, vilket är det enda som finns i affärerna nu. Det är så tråkigt! det är skitsnyggt på dem som passar i det, men inte på mig. Jag behöver verkligen utöka min garderob. Den innehåller bara tråkiga baskläder eller kläder för fest. Till jobbet vill jag liksom känna mig bekväm, men ändå klädd. Nu har jag ju i alla fall snart ett par snygga skor att ha:-)

Breathe in, breathe out...

Alltså, ibland känns det som att världen är emot en. Som om någon sitter där uppe och vill testa hur långt den kan gå utan att man bryter ihop. Eller så är det så, att när man är stressad är ens toleransnivå lite, lite mindre än vanligt. Här är en lista på (småsaker) som gått fel de senaste dagarna: 

Vindrutetorkarna på bilen har pajat.

Grannen röker ut genom fönstret så att hela min etta luktar rök, inte ok!

Kopieringsmaskinen på jobbet (tror inte jag behöver förklara den punkten mer, de strular ju jämt när det är bråttom!).

Sladden mellan datorn och TV:n bestämde sig för att sluta funka när jag precis hade börjat kolla på en så bra serie! 

Hade sett fel på tvättiden och hittade ingen ny förrän om en vecka!

Glömde matkassen i bilen, kom på det när jag precis hade satt mig i soffan efter en 13 timmars arbetsdag... (Min parkering är en bra bit bort).

Gav ut fel skrivbok till alla elever, får göra om det i morgon. 

Har ständig huvudvärk och snor i hela huvudet känns det som!! 

Allt det här är ju så klart små problem i jämförelse med andra, mycket allvarligare grejer, men ibland blir allt smått lite för mycket! Sådär att man bara vill skrika och stampa i golvet lite. Jag skriver det här istället, så nu känns det lite mindre viktigt att lägga energi på. Allt ordnar sig och snart har jag nog lite mer balans i livet. Andas, andas... 

Okej då, jag är väl inte frisk...

Jag blev tvungen att lämna in handduken och sjukskriva mig idag. Det trodde jag inte! Men har hostat hela natten och känner mig allmänt hängig fortfarande. Jag förstår inte varför jag har så svårt att acceptera att jag är sjuk! Hela helgen har jag ägnat åt att tänka på vad jag borde göra och vad jag måste fixa med innan veckan drar igång. Så jag har jobbat, lagat mat till veckan och handlat, trots att jag inte mått bra. Dessutom har jag gått och irriterat mig på och varit besviken över att jag inte kom iväg till Eskilstuna. Och jag har stört mig på att jag inte har orkat läsa eller sticka på grund av bultande huvudvärk. När jag i morse vaknade utan den kände jag hur hängig jag var i övrigt. Så det är nog bra att jag är hemma idag. I morgon är det föräldramöte, så vill gärna vara frisk tills dess. 

Jag har alltså inte haft någon rolig helg. Det är jobbigt att vara ensam och sjuk! Det finns ingen som kan fixa lite mat eller åka och handla åt mig, eller bara pyssla om mig lite! Har inte haft någon att prata med heller, eftersom rösten behövde vila. Så just nu ser min lägenhet ut som ett bombnedslag, disken svämmar över och jag har massor att göra på jobbet den här veckan. Jag är stressad och mitt humör är helt enkelt inte på topp! Inte min kropp heller... 

Det enda som har varit bra i helgen är att jag har börjat kolla på en skitbra serie på Netflix: Breaking Bad! Se den, se den! 

Vilar rösten och kurerar mig

Det finns några fördelar med att vara ensamstående. En av dem är, att när man knappt har någon röst efter några dagar som förkyld lärare, så får man verkligen vila stämbanden när man kommer hem. Jag har gått till jobbet med den här förbaskade förkylningen, tyckte inte det var så farligt, men idag däckade jag totalt när jag kom hem. Så resan till Eskilstuna i helgen blir kanske inte av:-( jag som har längtat så mycket! Och eftersom min röst är så ansträngd kommer jag inte kunna umgås så mycket med folk här hemma heller... Jag är redan rastlös! Kanske det är den här helgen som jag ska plöja någon serie på Netflix? Jag är en av få som inte riktigt kommit in i det där med att kolla på en massa serier, men nu finns ju tillfället! Någon som har något att rekommendera? 

Och DÄR kom första förkylningen!

Idag har jag inte varit så pigg! Täppt i näsan och allmänt hängig. Var förberedd på att dra på mig lite sjukdomar så här första året, men trodde inte det skulle komma så omedelbart! Jag som ska ha mitt första "riktiga" pass på Friskis i morgon! Jag har ingen lust att missa något på jobbet heller, särskilt inte så här i början. Jag har i alla fall vilat nu hela eftermiddagen, så i morgon mår jag förhoppningsvis bättre! Jag vill gärna vara helt frisk i helgen också, för då ska jag först hem till familjen och sedan få träffa en liten nyfödd bebis. Håll tummarna för att jag blir frisk snabbt! Nu ska jag kurera mig med te och glass:-)

Efter två veckor på jobbet

Innan jag började jobba sade jag att jag minsann inte skulle ägna helger och lediga kvällar åt att arbeta. Det var ju en fin tanke... Det har inte funnits någon tid under veckan för planering, så idag har jag bland annat ägnat dagen åt att planera veckans mattelektioner. Välkommen till verkligheten Anna! Men just idag gjorde det mig inget, jag ville hellre känna mig någorlunda förberedd än att sitta och stressa upp mig. Dessutom är det ganska kul att planera och fundera ut vad vi ska hitta på. För övrigt känns det riktigt bra med jobbet, förutom att jag stundom famlar i ett mörker och känner mig osäker på om det jag gör verkligen fungerar och är bra. Men det tillhör väl antar jag. 

Något som passar mig med att jobba, är rutinerna! Jag sover mycket bättre på nätterna. Jag är trött på riktigt när det är dags att sova! Det är skönt. 

Produktiv, men lugn och skön helg:-)

Jag är verkligen nöjd med den här helgen! Jag trodde att jag skulle vara helt slut efter första veckan med eleverna, men det har jag faktiskt inte varit. I fredags åkte jag och Emma till Linköping på bokcirkel. Vi blev bjudna på väldigt god mat och vin. Igår blev det ett besök på loppis, städning, träning och myskväll. Idag har jag jobbat och tvättat. Nu ska jag iväg på ett spinningpass. Jag fyndade rejält på loppisen! Bland annat hittade jag en dalahäst till. Här ser ni några av mina fynd! Dessutom köpte jag en fin sjal, två barnböcker och en glasskål. Allt för lite mer än 300kr!

Det är mycket nu...

Äntligen har barnen börjat! Idag fick jag en sån där reality-check när jag satt på ett möte. Tanken bara slog mig: det är på riktigt nu. Jag är lärare. Shit!! Det har rullat på så fort sedan jag började förra veckan att jag knappt hunnit tänka. Det är så mycket att hålla reda på, att komma ihåg, att tänka ut och att planera. Däremellan ska jag lära mig barnens 42 olika namn till att börja med, nästa steg är att lära känna var och en av dem. Men det oroar jag mig inte så mycket för:-) Det är i alla fall kul och jag har snälla kollegor som stöttar mig. Sen är jag helt slut på kvällarna, men det hade jag räknat med. 

Mitt i allt ska jag licenseras på Friskis i morgon! Det har jag knappt hunnit tänka på, så det känns som att det kan gå hur som helst. Jag är nöjd med mitt pass nu och jag är glad att jag gjorde det färdigt innan jag började jobba! Vet inte hur jag hade orkat eller hunnit annars! Det ska bli kul att komma igång och leda cirkelfys, om jag nu klarar licenseringen i morgon... Wish me good luck! 

Första veckan avklarad!

Japp, då har jag gjort min första vecka som lärare! Jag var helt slut när jag kom hem idag. Och då har inte ens eleverna börjat än... Men det har varit mycket nytt de här dagarna och jag har känt mig både förvirrad och lite stressad. Men nu börjar jag få lite koll på vad som händer under nästa vecka i alla fall. Och vi har förberett allt unför ettornas ankomst på måndag. Kollegorna är jättetrevliga och det känns som att jag har hamnat i ett riktigt bra arbetslag. Det känns bra helt enkelt! Och lite nervöst om vartannat:-) 

Supertrevlig lördag!

Jag hade en sån trevlig kväll igår! Var hemma hos Johanna med familj. Där blev jag välkomnad med ett paket från 5-åringen: ett egentillverkat armband:-) Dessutom hade hon skrivit "Annas regnbåge" till mig på asfalten utanför! De är så gulliga Johannas barn. Sedan fick jag jättegoda lammfärshamburgare, vin och slutligen en helt fantastiskt god brie med tryffel. Mums! Vilken lyxig och supertrevlig kväll det blev! Den där osten alltså... Den måste jag unna mig att köpa hem någon gång. 

Helt plötsligt är det fest var och varannan kväll i det här huset!

Jag vill skänka ett tack till min granne som spelade så bra musik inatt, i alla fall till en början... Hela den här veckans jobb med att försöka somna tidigare och vakna tidigare inför jobbstarten på måndag, är nu förstörd! 01.00 vaknade jag till tonerna av Miss Decibel, de gick sedan över till bitar av alla olika slags schlagers och annan skitmusik, kanske max en minut ur varje. Dessutom skrek de till varandra. men det kan man ju förstå när musiken är så HÖG! Det dröjde till 02.30 innan störningsjouren dök upp! Då hade de redan varit här en gång innan... Jag blir så trött! Inte va det grannen som brukar väsnas heller, så det finns en risk för att det blir samma visa i kväll eller varför inte i morgon när jag verkligen behöver somna tidigt?! Nu ska jag i alla fall försöka sova en liten stund så att jag orkar umgås med Johanna ikväll:-) 

Jättegod kycklingrätt!

Jag måste tipsa om en riktigt god kycklingrätt som jag "svängde till" idag! Hade köpt Arlas creme fraîche med smak av ingefära och chili för att jag tyckte det lät gott. Och det va det! 

Här är receptet: 

2 kycklingfiléer

skivad purjolök

1 burk creme fraîche gourmet ingefära och chili

Salt och peppar

Citron

Jag skar kycklingen i strimlor och stekte dem. Mot slutet hade jag i purjon och strax efter det cremefraichen. Det fick småputtra lite ca 5 minuter. Sedan kryddade jag och pressade i lite citron. Mums! Jag hade ris till, men det funkar säkert med pasta också. Gott, snabbt och enkelt! 

Taggad inför hösten!

Då är det bara helgen kvar, och sen börjar jag jobba! Jag känner mig faktiskt redo nu. Jag har börjat bli lite sådär lagom rastlös den här veckan, så det ska bli skönt att komma igång och få lite rutiner igen. Är så nöjd med den här sommaren! Jag känner mig utvilad, pigg och positiv inför hösten. Men jag är medveten om att jag kommer att möta många utmaningar och ibland vara väldigt trött den närmaste tiden. Därför ska jag försöka fokusera på att hitta balans i livet. För mig innebär det att prioritera rätt, att hitta rutiner och att se till att lägga "lagom" mycket tid på träning, vila, jobb och "måste-grejer". Att vara social, men att samtidigt ha tid för mig själv. Genom att ha ett tydligt fokus tror jag att det blir lättare att nå målet. Är man som mig, som ofta ger lite för mycket av mig själv när jag blir engagerad i något, så tror jag att ordet balans är rätt att fokusera på. För bara för att något är väldigt roligt eller för att det känns väldigt bra att göra en sak, betyder inte det att det är bra för mig att ägna för mycket tid åt det. Vi får se hur det går! Jag är i alla fall taggad för terminsstart, nytt jobb, pass på Friskis och en massa annat kul! 

Glöm inte ditt huvudfokus!

Jag har lovat mig själv att inte glömma mitt huvudfokus med att träna, dvs att bli bra i ryggen och att må bra i övrigt. Ibland måste jag påminna mig själv om det, särskilt när det känns tungt att komma iväg eller när jag inte märker något annat resultat. Idag hade jag bestämt mig för att sticka ut och jogga. Jag har ju gjort det några gånger under våren och sommaren och ryggen har pallat med ganska bra. Jag har inte vågat säga det högt, men min rygg är bra nu!! Jag klarar av att springa! Idag var första gången sedan Vårruset som jag sprang 5 km på grus och asfalt, även det gick bra! Fy fasen vad bra det känns! Tänk vilken skillnad mot ett par år sedan när jag knappt kunde gå på stan utan att få helvetiskt ont! Det händer aldrig längre. Det lönar sig att kämpa!

Bara lite off, helt enkelt...

Vissa dagar känner man sig bara så där off. Man har ingen lust med något och tycker, av någon konstig anledning lite synd om sig själv. Så har jag känt mig under helgen som var. Det är egentligen inget speciellt som hänt eller så. Jag var ute på stan i lördags kväll och det var jättetrevligt, så jag har inte varit sysslolös direkt. Men jag har varit lite låg och känt mig vemodig till mods. Men man ska väl ha såna dagar också antar jag! Jag har ju haft det hur bra som helst i övrigt den här sommaren! Jag tror att jag börjar få lite ångest för att jag börjar jobba om en vecka. Jag är nervös, spänd, förväntansfull och skiträdd på samma gång! Jag hoppas att allt kommer att kännas bättre när jag väl har kommit igång med jobbet. Det ska i alla fall bli skönt att komma in i lite rutiner igen. Och det ska bli kul att börja köra mitt cirkelfys-pass snart! På lördag blir det generalrepetition med ett gäng kompisar och bekanta.

Såååå, vad ska man göra under sin sista lediga vecka på väldigt länge.... Tja, idag lämnade jag in min cykel på service (äntligen!!) och så har jag tränat på mitt pass. Nu ska jag läsa på lite inför jobbet. Ikväll tänkte jag träna. Ungefär så kommer nog min vecka att se ut. Lite nytta, och lite nöje. Inte så tokigt:-)

Stannar nog inne ändå...

Idag ska det tydligen bli den varmaste dagen hittills i sommar! Och jag har inte alls lust med det. Jag har lite huvudvärk och känner mest för att slappa inomhus. Det är nackdelen med den svenska sommaren. Så fort det är sol och varmt blir man lite stressad och känner att man måste ta tillvara på dagen. För man vet ju aldrig när det blir så fint väder igen! Om jag bodde i hus skulle jag lägga mig på en skuggig plats och läsa eller slappa. Jag börjar verkligen ta mina planer om en sommarstuga på allvar. Det behöver inte bli så farligt dyrt och det skulle ju vara helt underbart att vara där under mina kommande sommarlov! Så får det bli. Då skulle jag nog kunna stå ut med att bo kvar i min lilla etta ett tag till också:-)  

Snabbvisit för att träffa brorsdöttrarna

Igår drabbades jag av sån längtan efter barnen att jag drog "hem" över dagen och natten för att träffa dem. Jag var tvungen att vara i Norrköping igen till 13.00 idag, annars hade jag stannat längre. Vi hann ändå leka och mysa en hel del! När den stora tjejen skulle cykla, ville ju så klart även den lilla göra det, och även hon skulle ju såklart utrustas med hjälm. Den var dock lite i största laget, men det var hon inte bekymrad över! 

Tjej-utflykt

I onsdags åkte jag, Johanna och Sanna på en liten utfärd i Östergötland. Vi vandrade, sov på vandrarhem, åt gott, drack lite vin och pratade en massa! En riktigt mysig liten utflykt blev det. Vädret passade perfekt för att vandra, inte jättevarmt och vi klarade oss precis från en rejäl åskskur. Jag passade på att ta med champangen jag fick av Fredrik i examenspresent. Den var mycket god! Rekommenderas! 

Ensam i gymmet!

Det känns lite tomt och konstigt att träna själv när gymmet annars är stängt. Men det är lugnt och skönt! 

Milen! typ...

Idag skulle jag och Emma springa milen hade vi bestämt. Men eftersom luften och våra huvuden kändes så tunga så sa vi att vi skulle gå lite om det blev för jobbigt. För min del var det flåset som var jobbigt, för Emmas del benen. När vi hade sprungit ca 6 km råkade vi ta fel väg och kom tillbaka till ett ställe där vi redan hade varit! Vi var helt slut och var tvungna att kolla kartor på mobilen för att lokalisera oss (vilken jä..a tur att man har dessa tekniska hjälpmedel nu för tiden!!). Vi promenerade sedan i rask takt hemåt. Den sammanlagda sträckan blev 1,2 mil och tiden 1 timme och 55 minuter! Vilken tur att jag köpte ett vätskebälte idag, annars hade vi väl törstat ihjäl! Kan ju vara värt att tillägga att spåren i Vrinneviskogen har hur många uppförsbackar som helst! Nu känner jag mig lagom trött och mör i kroppen. Nästa gång ska vi springa rätt och hela sträckan;-)

En vänskap som tog slut

Nu ska jag skriva ett inlägg som jag har tänkt skriva länge, men som jag inte har kommit mig för att göra. Mest för att jag inte velat röra upp en massa som skulle kunna förvärra situationen. Nu verkar situationen vara över, så det kan ju inte spela så stor roll längre. Det handlar om relationer, som så ofta. Och det handlar om en vänskap som har brustit. Ibland är det bara lite tid och distans som behövs för att man ska kunna mötas och hitta tillbaka till varandra igen, men tyvärr tror jag att den tiden är förbi i det här fallet. Det känns lite vemodigt och sorgligt faktiskt. Det har hänt så mycket bra saker i mitt liv att jag inte har tänkt så mycket på det den senaste tiden. Även om det nu är väldigt länge sedan vi hade kontakt, så kan jag fortfarande tycka att det känns overkligt att vi inte umgås längre. Det var ju liksom vi. Det är sorgligt att någon som jag trodde var och skulle förbli min närmsta vän, inte finns kvar i mitt liv längre. Hur blev det så egentligen? Vi har delat så mycket. Jag har nog faktiskt aldrig stått någon så nära förut. Jag har nog inte heller berättat så mycket för någon som för henne. För min del var det en vänskap som jag trodde alltid skulle finnas där. Visst glider man ifrån varandra ibland och är på lite olika platser i livet, men jag trodde aldrig att kontakten skulle brytas helt. Nu är det trots allt så, och det är inte så mycket jag kan göra åt saken. Det har hänt en gång tidigare och då tyckte jag att vänskapen betydde så mycket, att en skitsak inte skulle få stå i vägen. Jag svalde min stolthet och tog kontakt igen. Men nu hände det för andra gången, och då var det bara att inse att jag har förlorat en vän. Eller rättare sagt: hon vill inte vara min vän. Till slut måste man ju bara inse att intresset inte är ömsesidigt, hur svårt det än är att acceptera. Har man ett uns av självrespekt så inser man det och backar, låter relationen ta slut. Det kan inte alltid bara vara den ena som anstränger sig, har förståelse, blundar för misstagen och förlåter. Jag har verkligen inte svårt att förlåta, eller för att erkänna mina egna misstag för den delen heller. Men för att kunna göra det måste man ju få veta vad man ska förlåta eller vilka misstag man ska erkänna och be om förlåtelse för. Det kanske inte ens handlar om sådant som man själv är medveten om! det kanske är något man helt enkelt inte sett själv.

Jag tror helt enkelt att vänskapen hade tagit slut innan jag själv var medveten om det. Någonstans på vägen var det något som förändrades och jag tror att hon väntade på en situation som skulle kunna bli en anledning till att avsluta vänskapen. Det är klart att det har gjort ont! Det har gjort riktigt ont och jag har känt mig ordentligt sviken. Jag saknar min vän, våra samtal, våra gemensamma intressen och jag saknar henne framför allt som person. Jag saknar den relationen vi hade då. Hon vet saker om mig som ingen annan vet. Vi har skrattat och vi har gråtit med varandra. Vi sa att vi var som familj för varandra. Vi har upplevt så mycket tillsammans. Och jag kan inte förstå varför det blev som det blev. Men nu är det som det är.

Det tråkiga är att alla mina vänner från den tiden har slutat höra av sig. Jag förstår att allt blev lite konstigt att förhålla sig till, men jag kan inte låta bli att undra vad jag har gjort mot dem? Jag har inte heller hört av mig, mest för att jag var så ledsen, men också för att jag möttes av ointresse i början och sedan för att jag kände mig falsk om jag skulle vända mig till dem och försöka upprätta en relation som vi inte hade. Jag var sårad, ledsen och besviken. Då är det svårt att vara sig själv. Dessutom KAN jag inte låtsas som ingenting. Jag är inte sån som ihärdigt försöker passa in eller bli accepterad när jag känner att viljan från andra inte finns där. Istället lät jag det vara. Och det var kanske bäst så. Kanske var inte vänskapen så som jag upplevde den eller trodde att den var. Den byggde kanske mest på gamla minnen och en rädsla för att bli utan vänner. Hur som helst så är jag inte bitter eller arg, men jag kan erkänna att det ibland är lite ledsamt att det blev som det blev.

Nya skor till gymmet!

Nu när jag äntligen har fått lite pengar ville jag unna mig något. Det blev ett par skor till gymmet:-) Jag är mycket nöjd. De är lätta och supersköna! Idag ska de invigas! Jag ska köra ett träningspass innan det bär av till Katrineholm för kräftskiva. Mmm, vad gott det ska bli med kräftor:-) men framför allt ska det bli kul att träffa Emma och Emi. 

Jag blir så glad när något jag har stickat kommer till användning! Igår fick jag den här bilden skickad till mig. Vad kul att tröjan passade:-)

Städ-dag, sååå tråkigt!

Ja, då var man i Norrköping igen då! De senaste dagarna har jag mest tränat, filat på mitt pass och tagit det lugnt. Det är lustigt hur man bara kan få dagarna att gå utan att riktigt veta vad man har gjort! En sak som jag verkligen behöver göra är att städa, vilket jag tänker ta tag i idag. Jag har dragit på det i flera dagar nu, så det är verkligen dags. Tråkigt, men nödvändigt.  

I morgon får jag äntligen pengar!! Så just nu ligger jag och funderar på hur jag ska fira det. Det får nog bli en liten shoppingrunda, med inköp av det nödvändigaste. Allt har liksom tagit slut den senaste tiden: foundation, dagkräm, hårolja m.m. m.m. 

I helgen ska jag på kräftskiva hos Emma! Det ska bli kul, och GOTT! Och nästa vecka ska jag, Johanna och Sanna på en minisemester. Vi har bokat ett vandrarhem och ska bland annat ut och vandra tillsammans. Det ser jag verkligen fram emot! 

Då ska jag väl stiga upp ur sängen då... Och städa! 

Härliga sommar!

Jag måste säga, jag har det riktigt bra just nu. Trots att jag är helt pank, att jag jobbar den här helgen och att jag inte ska göra någon större resa i sommar, så är jag väldigt nöjd. Jag har haft tid att "bara vara" och jag har haft tid att umgås med familj och vänner, vilket jag inte har haft de senaste fyra somrarna eftersom jag jobbat hela tiden. Jag har gjort små "roadtrips" och utflykter, oftast helt spontana sådana, som inte har kostat många kronor. Igår kväll var jag till exempel hos min kusin som nyligen köpt sommarstuga. Vi grillade, drack vin och pratade hela kvällen. Jag ska nog skaffa mig en liten sommarstuga någon gång framöver. De hade det så mysigt där! Det skulle ju passa mig perfekt att ha en i närheten av min hemstad där jag kan påta i trädgården och ha vänner och bekanta på besök under mina framtida sommarlov. Tänk! Nästa sommar kommer jag att vara helt ledig! Jag kommer att ha betald semester! Det ska bli skönt! 

I morgon jobbar jag min absolut sista arbetsdag i Eskilstuna. Sen ska jag åter igen packa väskan och bege mig hem till Norrköping igen. Det ska bli skönt att vara på hemmaplan ett tag och få ladda om batterierna inför jobbstarten. Jag känner mig lite nervös faktiskt. JAG ska liksom starta upp en etta! Jag har lite svårt att förstå det, men hoppas att jag kommer in i allt snabbt och att det går bra. 

Stickad tröja

Det var länge sedan jag stickade en tröja till mig själv! Eller, det var länge sedan jag stickade över huvud taget. Nu är den i alla fall klar och jag är väldigt nöjd, men ännu mer sticksugen!

Solar och har det gött

Nu är jag tillbaka i Norrköping! Äntligen får jag göra ingenting om jag vill. Idag njuter jag av solen på min gård. Sååå skönt att sola, läsa och bara vara. Ikväll ska jag på middag med några kompisar från Friskis och lyssna på Movits som spelar i Knäppingsborg. Det ska bli väldans trevligt! Det får väl bli det enda nöjet som kostar pengar på ett tag. Har fortfarande inte fått något från A-kassan eftersom jag inte kunnat skicka in alla intyg än. Otroligt frustrerande eftersom det inte beror på mig! 

Snygga brillor va? De var de enda jag hittade när jag skulle gå ut, haha! De matchar iaf min bikini:-) 

Ja e inte bitter

Det går riktigt bra att jobba. Även om jag faktiskt längtar hem till mitt Norrköping en del. I morgon kommer mamma och pappa hem, så då får jag njuta av god mat och trevligt sällskap de sista två dagarna. Inte för att jag har haft brist på sällskap direkt, men det är skönt när det finns fler i huset (och att få bli lite ompysslad). Igår var jag och träffade min kusin och hans halvåriga dotter. I onsdags var en kompis förbi och så hade jag ju brorsdöttrarna på besök söndag till tisdag. Ikväll ska jag hälsa på farmor. Så jag har inte varit sysslolös direkt! Nackdelen är att jag bara har kommit ut på EN joggingtur sen jag kom hit, ingen mer träning har det blivit. Det får bli mer av det från och med måndag helt enkelt!  

På tal om annat så är jag så otroligt glad över att jag beslutade mig för att lämna den här arbetsplatsen för några år sedan! Jag vet inte hur många av mina "kollegor" som har uttryckt sig som "att det var bättre förr". De är så missnöjda och gnäller över allt. Men de tycks ha glömt att de inte tyckte att något var bra då heller! Jag är så trött på folk som lever kvar i det förgångna, som har någon romantisk bild av tiden som var då, som inte vågar gå vidare eller som inte ens försöker att se det positiva med förändringar. Det kommer väl alltid att finnas bakåtsträvare antar jag, men det tar ju så mycket energi! Ibland behöver man göra förändringar i sitt liv för att få perspektiv på vad som är viktigt. Är man så fylld av negativa känslor, avundsjuka och ett behov av att uppehålla någon sorts prestige i allt, till varje pris - då är det nog dags för förändring. Men en del människor vill helt enkelt inte förändras! De ser sig bara omkring och letar fel hos andra i omgivningen. Samma människor spekulerar, pratar skit och är missunnsamma mot andra. De lever kvar i det gamla och vågar inte släppa taget, är kanske rädda för att vara utbytbara och inte behövda längre. Jag vet inte, jag är i alla fall glad att jag har gått vidare. Jag är också glad att jag ibland kan se tillbaka och vara tacksam för det som har varit, men att jag också ser positivt på framtiden och inte är ett dugg bitter! 

Att tappa kontakten och lyssna på vad man behöver

Jag har ju bävat för att jobba här i kyrkan den här veckan. Hade verkligen ingen lust alls! Men det visade sig vara rätt så trevligt ändå! Det är så roligt att återse gamla kollegor och andra besökare. Trots att det har gått ett helt år sedan vi sist sågs så är det som att det var igår. Det händer inte så mycket under ett år ändå. Efter den här sommaren kommer jag aldrig att jobba här igen, vilket antagligen kommer att innebära att jag helt tappar kontakten med många. För trots att vi är vänner på Facebook, så blir det ju inte av att man skriver till varandra. Och trots att jag gärna skulle vilja behålla kontakten, så är det svårt. Det känns lite vemodigt. Allt fler trådar här i Eskilstuna börjar försvinna. När jag väl är här och hälsar på, så prioriteras ju så klart familjen, mer hinns liksom inte med. Dessutom krävs det ju ett engagemang och en vilja hos dem som bor här också, de vill säkert hålla kontakten, men det är inte många som har tid och lust att komma till Norrköping och hälsa på. Eller som tänker på att bjuda in mig när det är något som händer här. Jag vet själv hur det är! Jag har varit jättedålig på att hälsa på släkt och vänner som bor en bit bort. Det är ju inte det att man inte vill, det handlar mer om tajming och tid. 

Nu när jag börjar jobba hoppas jag att jag kommer ha ork, och framförallt råd att åka till dem som bor längre bort. Jag kommer nog att behöva den avkopplingen från jobbet;-) 

Jag är faktiskt lite orolig för att jag inte kommer ha någon ork till något annat än jobbet. Många säger att det första året som lärare är det absolut jobbigaste. Det kommer alltså att bli ännu viktigare att jag tar hand om mig själv framöver och känner efter vad JAG behöver för att må bra. Ibland verkar det som att vissa tror att vad man behöver, är lika för alla vid alla tillfällen. Men så är det ju inte. Jag har ett stort behov av att få vara ensam ibland och göra ingenting. Medan det för vissa är helt tvärt emot vad de önskar när de har mycket omkring sig eller är stressade. En del BLIR stressade av att inte ha något att göra. Oavsett hur man är så måste man respektera det. Ibland kan jag känna att en del inte kan acceptera att jag, som är singel, vill vara ensam hemma ibland. Jag förväntas alltid att ha en anledning till varför jag inte kan eller vill göra något. Om jag t.ex. säger att jag behöver vara hemma, så undrar folk varför. Men jag tror inte alltid att de som lever i en relation behöver komma med en anledning till varför de inte kan. Jag kanske har fel, det är möjligt att jag är van vid att alltid finnas tillgänglig och ibland bli tagen lite för given, och att jag därför känner ett krav på mig att behöva förklara mig hela tiden. Men jag tror faktiskt att jag har blivit mycket bättre på att säga nej och lyssna på vad jag behöver. Förr kunde jag säga ja till saker bara för att jag var rädd för att göra någon besviken, det är ju helknäppt egentligen! Och inte speciellt sjysst mot den man ska umgås med heller. För jag skulle själv inte vilja att någon var med mig trots att de inte hade lust. Det är väl något jag har kommit fram till under senare år och lärt mig att acceptera - att en del "tröttnar" eller har inte tid att fortsätta umgås så mycket, eller vill helt enkelt inte göra det alls längre. Precis som jag också kan känna ibland. Men det är ledsamt när man själv inser det för sent, att man är bortvald eller övergiven. När det kommer oväntat. När man själv inte har insett det förrän det är så tydligt att det blir ett abrupt slut på relationen. Det är tråkigt! Men även det lär man sig att acceptera. 

För att återkomma till mitt nya jobb så känns det i alla fall skönt att jag har vänner i Norrköping som också börjar sitt första år som lärare. Jag hoppas att vi kan stötta och peppa varandra. Det kommer nog att vara skönt att kunna ventilera jobb-saker med några som vet hur det är. Samtidigt hoppas jag att vi kan prata om helt andra saker också, vilket jag egentligen inte alls tvivlar på. 

Värst vad mycket jag hade att skriva om idag då! Jag sitter sysslolös på jobbet och väntar på att få gå hem;-) en timme kvar nu! Sen ska jag hämta brorsdottern och mysa med henne, det ser jag fram emot! 

Härlig roadtrip

Jag har haft en så mysig dag idag! Jag och Johanna var på en liten road-trip i Östergötland. Målet var en stor loppis en bit utanför Linköping. Utefter en liten väg såg vi en skylt där det stod café och nostalgi. Vi var väldigt kaffesugna vid det laget så vi stannade till. Och vilket ställe! Ett äldre par hade ett museum och fik i en stor lada där de hade byggt upp olika rum, t.ex. ett kök och vardagarum helt i 50-talsstil. Det fanns hur mycket prylar som helst! Det var verkligen värt inträdet på 50 kr och fikat var hembakat och gott.  Efter det besöket drog vi vidare till en jättestor loppis. Jag köpte en dalahäst, vilket också blev mitt enda köp. Sedan åkte vi till Skänninge och åt vår matsäck i solen. En mysig liten ort! En väldigt bra dag helt enkelt! Nu känner jag mig lite mer peppad inför att jobba i morrn... 

Jag vill bara vara ledig!

Usch! i helgen och nästan hela nästa vecka ska jag jobba. Jag har noll motivation. Känner verkligen att jag skulle behöva vara ledig, utan några måsten och utan att flänga runt! Sedan jag tog examen känns det som att jag inte har gjort annat än att packa och packa ur väskorna. Nu är det alltså dags igen. Förhoppningsvis blir jag bara borta i nio dagar.

Här i Norrköping är det festival just nu. Det märks en del kan jag säga! Känns lite surt att jag varken har pengarna eller är ledig för att kunna gå. Det kändes lite lustigt att gå till Folkparken för att vara värd vid utejympan - i Friskismunderingen, samtidigt som jag mötte en massa festival-folk som var på väg till Bråvalla. Jag kände mig så där irriterande hurtig och önskade innerst inne att jag kunde byta plats med någon av "festivalarna". Aja, nästa år kanske jag också får gå på festival. Nu ska jag packa!

Värmdö och midsommar

Nu var det ett tag sedan jag skrev igen! Den senaste veckan har verkligen gått i ett. I tisdags förra veckan, kom jag hem från cirkelfys-utbildningen. Det var mycket bra för övrigt. Sedan jobbade jag i onsdags och var på gym-möte på kvällen. Vi hade lagt mötet på Ardor, vilket var ett väldigt trevligt ställe med god mat! Jag åt pulled pork-hamburgare. Vilket tydligen är väldigt inne just nu, särskilt inom träningsvärlden. Jag blir faktiskt lite anti alla trender som alla helt plötsligt måste följa! Men burgaren var god.

Utsikt från Lillsved (Värmdö) vid solnedgången

I torsdags bar det av hem till Eskilstuna för midsommarfirande. Vi hade det sååå bra med god mat, lek och mys. Barnen var helt uppspelta så de somnade sent varje kväll. Men humöret var ändå på topp! Själv sov jag ifatt när de hade åkt hem i lördags;-)

Nu är jag tillbaka i Norrköping. De närmsta dagarna är min plan att utföra en massa måsten, som typ att rensa och städa. Däremellan blir det träning och en massa slappande! 

Nya elever att lära känna och mot Värmdö!

I onsdags träffade jag mina blivande ettor! det kändes jättebra och jag blev väldigt väl mottagen av både elever och personal. Nu ska jag bara lära mig alla ansikten och namn! jag tänkte låna hem en skolkatalog idag så att jag kan plugga på lite under sommaren:-) 

I morgon bär det av till Värmdö för cirkelfys! Typiskt att jag igår gjorde illa ryggen. Jag har på något sätt sträckt mig i bröstryggen så det gör ont när jag vrider på huvudet, åt båda hållen! Hoppas verkligen att det släpper tills i morgon! Än så länge har inget hjälpt:-( 

Det ska bli ganska skönt att komma iväg under fyra dagar. Träna, träffa nya människor, få all mat serverad och vara i en fin miljö - det kan inte bli så mycket bättre! Mottagningen är väldigt dålig där, så jag kommer att få koppla bort omvärlden för ett tag, vilket jag faktiskt ser fram emot. Nu vill jag bara att ryggen ska bli bra, så att jag kan delta fullt ut! 

Vad jag kommer att sakna med livet som student

1. Spänningen och sedan lättnaden och glädjen när man får besked om att ha klarat en tenta! 

2. Att kunna ta en "slappardag" mitt i veckan om man känner för det. 

3. Att skriva! Jag kommer nog faktiskt att sakna att producera texter. Får väl göra det i något annat forum. 

4. Att kunna träna på morgonen eller mitt på dagen. 

5. Mina pluggkompisar! Jag hoppas verkligen att vi lyckas fortsätta hålla kontakten, trots jobb och sånt på olika orter. 

6. Själva Campus här i Norrköping. Jag älskar lokalerna och jag minns fortfarande känslan när jag började plugga, alla förväntningar och framtidstron. Nu är de fyra åren avklarade, och jag undrar var tiden tog vägen! 

Fina presenter!

Jag kan se ett visst tema på de här presenterna:-) Några tycker att jag är värd vila och semester i sommar;-)

Jag fick det här fina halsbandet av min bror och hans familj. Jättefint  med tillhörande symbolik:-)

Champange! den ska jag spara till något speciellt tillfälle.

Ett fint armband

Och så ville någon att jag ska vara lite realistisk inför hösten också;-)

Dessutom fick jag en almanacka av mamma och pappa, i skinnfodral. Jag fick också pengar avsedda för någon sorts behandling. Jag tror att jag ska boka en ansiktsbehandling:-)

Den senaste veckan i punkter:-)

1. Måndag: fick veta att jag fick jobbet som jag så gärna ville ha! Börjar i augusti och ska ha en 1:a. Bestämde mig även för att bli cirkelfys-ledare på Friskis också, kul!! 

2. Tisdag: opponeringar på examensarbetet (mitt och tre andras) hela dagen. Det gick bra!

3. Onsdag: städa, plugga och träna. 

4. Torsdag: examensceremoni i Matteus kyrka. Mamma, pappa, bror och brorsdöttrarna kom. Jättefin ceremoni och underbart väder! Åkte sedan till Eskilstuna och firade en släktings student. 

5. Fredag: lekte med brorsdöttrarna hela dagen!! Alla sov hos mamma och pappa, mysigt! 

6. Lördag: mamma och pappa hade ordnat ett jättefint kalas för mig! Hela stora släkten och vänner kom, vädret var på topp och vi skålade i cava:-) 

Vilken vecka!! Nu ska jag fixa lite kompletteringar till examensarbetet, sen bär det av hem till Norrköping. Den här veckan blir det jobb och på lördag drar jag till Värmdö för utbildning!  

Hur jag kom igång med träningen

Jag har aldrig varit något träningsfreak. När jag var ung idrottade jag, men gav upp det i samma veva som killar och kompisar blev mer intressant. Sedan har jag försökt komma igång i perioder. Tappra försök, men det varade sällan under lång och regelbunden tid. Grejen var nog att jag ville träna av fel anledning. Det handlade alltid om vikten eller att det är något man "borde" göra. Så, för två och ett halvt år sedan bestämde jag mig. Jag ville må bättre helt enkelt, både fysiskt och psykiskt. Jag började springa regelbundet, eftersom det var vad jag tyckte mest om när jag idrottade och för att det är så lätt att bara ge sig ut. Men så satte ryggproblemen igång. Jag kunde helt enkelt inte springa längre. Det tog något år innan jag kom igång med annan träning ordentligt. Det var inte så svårt då, eftersom jag hade så ont i ryggen att jag inte ens kunde gå på stan utan att sätta mig var tionde minut. Jag var helt enkelt så trött på att ha ont att jag insåg att jag var tvungen att göra något. Jag lovade mig själv att inte ge upp. För innan trodde jag i min enfald att jag skulle känna skillnad i vikt och med värk bara efter ett par veckor! Men så är det ju inte. Man måste ha tålamod.

Sedan dess har jag styrketränat och kört spinning regelbundet. Från att ha som mål att träna minst två gånger i veckan har det gått till att jag tränar minst fyra gånger i veckan! Det händer att jag ibland inte alls har lust att ge mig iväg för att köra mitt pass, men det är sällan. Antingen tvingar jag mig iväg ändå, eller så tar jag en vilodag och flyttar passet. För nu vet jag att jag ändå inte kommer att sluta träna. Det är det som är skillnaden nu mot förr. Då räckte det med en förkylning eller ett missat pass för att jag skulle lägga av och tappa motivationen. Nu accepterar jag och får ingen ångest om jag har en sämre träningsvecka än vanligt.

För mig måste träningen vara rolig och ge mig något mer än "bara" träning. Särskilt nu under min tid som student när man lätt blir lite instängd från den sociala verkligheten. Därför har mitt engagemang i Friskis och Svettis betytt massor. Jag är inte säker på att jag hade fortsatt utan det. Det finns alltid någon att prata med, någon som peppar eller som jag får peppa och jag har fler anledningar att gå dit än bara för att träna. Dessutom har ju min gymutbildning gjort att jag vet hur och vad jag ska träna! Jag som älskar att strukturera upp mitt liv, ägnar mycket tid åt att planera in och göra pass.

Med tanke på allt det här, är det en sådan lycka nu när det har visat sig att jag kan springa igen!! utan att få ont i ryggen. Det är den bästa belöningen jag fått av träningen! Det tog låång tid, men det har det varit värt. och jag är stolt över mig själv! Att jag dessutom har lite mer muskler och mindre daller här och där, är bara en bonus:-) Jag mår bra fysiskt, det är det viktigaste! och jag känner hela tiden att jag utvecklas, både när det gäller styrka och kondition. Så nu ser jag fram emot att springa i sommar!

Sista rycket!

På grund av jobb och allt firande och andra festligheter de senaste dagarna har jag inte hunnit förbereda mig så mycket inför opponeringen på tisdag. Från 8.00 till 17.00 ska det försvaras och opponeras. Vi är fyra i gruppen, så det är lite att läsa! Nu har jag i alla fall granskat färdigt den uppsats jag ska opponera på. Jag har suttit i stort sett hela dagen idag. Sen ska jag bara läsa igenom de andra två och min egen (för hundratusende gången!). Jag måste vara helt klar till lunch i morgon för sen är det möten på Friskis hela eftermiddagen och kvällen. Det är lite mycket nu! men mest är det roliga saker som händer. Efter tisdag kan jag äntligen koppla av helt och hållet!! Åh, vad skönt det ska bli!

Fin dag!

Igår fyllde jag år! Vädret kunde inte bli bättre! En riktigt härlig sommardag. Jag jobbade på min gamla VFU-skola under dagen och eleverna i årskurs 1 sjöng för mig. Dagen avslutades med middag tillsammans med två vänner på en italiensk restaurang. Det var så god mat och så trevligt! Senare slöt Emma upp och vi fortsatte kvällen med lite drinkar. En riktigt bra födelsedag blev det!

                               

                           

Underbart men overkligt

Jag har nu skickat in examensarbetet. Sådär bara! Det var det det... Det känns väldigt märkligt att inte ha något att göra nu. Jag kan bara slappa den här veckan om jag vill! Nyss tänkte jag: "sen måste jag sätta mig vid datorn"... Nej, just ja! Jag har ju lämnat in! Helt underbart och lite overkligt. Nu njuter jag av en kopp kaffe, sedan ska jag träna och ikväll ska det skålas i bubbel med några vänner. Härlig dag!! 

Inlämning!

Jag har ju inte skrivit något inlägg på jättelänge!! Orsaken till det är mest att jag har varit helt inne i uppsatsen och en massa annat. Sedan sist har jag varit med och byggt om och fräschat till gymmen på Friskis, sprungit Vårruset och haft migrän i tre dagar. Hur som helst så är jag nu redo att lämna in examensarbetet i morgon! Jag kan inte fatta att jag är klar! Det känns så skönt. Nu ska jag verkligen njuta av mina två sista veckor som student. Det kommer att hända en hel del roliga grejer under de här veckorna och de avslutas med examensceremoni och firande med släkten hemma i Hällbylund. Gött!

Slutet närmar sig

Fi fasen! Nu börjar det gå upp för mig på riktigt att jag snart är lärare! Antagligen för att examensarbetet börjar arta sig, vilket gör att jag känner mig lite lugnare. Jag har i stort sett bara diskussionen kvar nu. Shit vad snabbt fyra år går ändå! Jag tror att det är lite därför jag har varit lite låg på sistone. Unde fyra och ett halvt år har jag liksom vetat vad jag ska göra - plugga. Att studera handlar liksom om att utvecklas och sträva mot något. Nu är den delen snart över och jag ska börja jobba igen. Det blir en stor omställning och helt andra rutiner. Jag är ju lite av ett kontrollfreak också, så gillar inte direkt att framtiden är så oviss. Men ska försöka tänka att det är spännande och att det kommer att ordna sig.

Man blir så trött på ett konstigt sätt av att sitta och skriva så här hela dagen! Jag, Emma och Johanna stack iväg och sprang ihop nu ikväll. Det var så skönt för både kropp och knopp! Vi behövde nog det alla tre som kämpar på så hårt med ex-jobbet. Jag insåg plötsligt hur otroligt grönt och vackert allt har blivit ute! Man har nog varit lite väl instängd den senaste veckan... Snart är det över och då ska jag njuta extra mycket av naturen:-)