Vilken cliffhanger jag gjorde i det förra inlägget! Snacka om att jag höjde förväntningarna! Det var inte meningen. Hade tänkt skriva ett inlägg om att jag har insett att jag nog egentligen inte mår så bra just nu och att jag känner att jag missar en massa värdefull tid med mina vänner. Både pga av att jag är så trött hela tiden och att mitt jobb tar så mycket energi, men också för att jag har tappat tron på människor. Jag har svårt att lita på folk nu för tiden och jag har liksom gett upp mitt sociala umgänge. Det handlar absolut inte om att jag inte vill ses. Nej, det handlar mer om att jag inte tror på att jag har något att tillföra. Alla har ju sina liv och vad spelar lite tid med mig för roll? Jag känner inte igen det här hos mig själv. Jag brukar lägga tid på att höra av mig, att engagera mig minst genom att i alla fall skicka ett sms då och då eller nåt. Men jag har svårt att engagera mig i relationer just nu, helt enkelt för att jag inte tror på att det spelar någon roll för andra. Jag har varit med om så många besvikelser, att jag faktiskt har svårt att lita på vad folk säger. Jag har liksom gett upp. Tappat hoppet.
Dessutom har jag under de senaste månaderna varit väldigt hård mot mig själv. Lite destruktiv faktiskt. Mina tankar om mig själv har inte varit snälla. Det är nog verkligen så att man kontinuerligt måste jobba med sin självkänsla! Annars tappar man den, precis som man tappar konditionen om man inte tränar den. Så nu ska jag försöka tänka snälla tankar om mig själv igen! Vilket ibland är lättare sagt än gjort!
Så, min insikt som jag skrev om i förra inlägget, är att jag den senaste tiden har gjort mitt jobb och kämpat med det. Men för övrigt har jag gått omkring och känt en sorts tomhet inom mig. Jag har till och med varit lite likgiltig inför det mesta i mitt liv, förutom mitt jobb. Nu ska jag arbeta med det och bli mitt gamla vanliga jag igen, hoppas jag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar