Man gör så gott man kan PUNKT

Det är vad jag försöker intala och övertyga mig själv om just nu. Både när det gäller jobbet och fritiden. På jobbet känns det som att jag hela tiden ligger ett eller flera steg efter, det finns en hel lista på "att göra-saker". Jag hinner oftast bara med det absolut viktigaste. Här hemma är det samma sak. Jag är konstant trött, riktigt trött. Trots att jag har sovit riktigt bra och mycket den här helgen, är jag ändå trött. Jag vill bara sova! Träningen går inte bra alls just nu. Jag har fortfarande en jobbig hosta och jag har inte hunnit träna som jag vill. Så just nu är allt lite tungt kan man säga! Jag har så mycket krav på mig själv (många sätter jag upp själv) att jag bara vill vara, helt kravlöst. Jag orkar inte engagera mig i så mycket annat än jobbet. Därför passade det riktigt bra att mamma kom på besök i helgen. Med henne kan jag vara helt kravlöst, utan att behöva vara "trevlig" och utan att behöva fixa en massa. Vi hade en hel oplanerad helg framför oss och tog allt som det kom. Precis vad jag behövde! Det blev god mat, vin, loppis, flanerande på Kulturnatten och faktiskt så fick jag mitt hem städat OCH matlådor lagade. Nu, efter att mamma åkt hem känns det helt plötsligt väldigt tomt och ensamt här hemma. Det var skönt att ha någon här och kunna göra de där vanliga och tråkiga sakerna, fast i sällskap med någon.

Jag har många att göra saker med, men ingen att göra ingenting med.... Och det är precis vad jag saknar...

Söndagsångest eller?

Lika mycket som jag uppskattar fredagskänslan, lika lite gillar jag söndagsångesten som kommer på köpet när man blivit arbetstagare. Jag har nog inte drabbats av det på flera år faktiskt. Förr jobbade jag ju oregelbundna tider, och under studietiden hade jag aldrig söndagsångest. Men nu har den slagit till ordentligt! För det är den enda förklaringen som jag kan komma på till varför jag känner mig så låg idag. Eller så är det höstdeppen. Jag vet inte, oavsett så hoppas jag att det känns bättre snart. Jag är dessutom lite irriterad på att jag inte får till träningen som jag vill just nu. När jag äntligen blivit frisk, så är jag uppbokad på en massa annat varje kväll! Allt känns lite meningslöst just nu och jag har ingen lust att göra någonting. Hur som helst, så var jag ute igår! Jag lyckades glömma alla bekymmer och hade det riktigt trevligt. Kvällen började med middag och avslutades med dans på Harrys. Det var kul:-) 

Trött, sliten och en massa funderingar.

Det är ganska jobbigt när man tisdag kväll är lika trött som man brukar vara på fredagskvällen... Det är liksom några dagar kvar av veckan då! Igår blev det en väldigt lång och intensiv dag på jobbet. Började 07.00 och avslutade med AP-träff fram till 19.30. Dessutom gick allt i ett, så hann knappt ha någon rast. Phu! Vaknade med huvudvärk vid 03.30 i natt och just nu sitter jag och försöker slappna av, har jätteont i axlar och nacke.  Låt det försvinna nu!! Jag orkar inte med att ha ont! Ikväll har jag dessutom mitt pass, vilket jag verkligen ser fram emot och vill vara pigg till. 

Jag vill bara tillägga, att trots att jag stressar halvt ihjäl mig just nu och tänker på jobbet dygnet runt, så är jag otroligt tacksam för att jag har fått jobb på den skolan jag är på. Kollegorna är toppen och brinner verkligen för sitt jobb. Det känns som att allt är så genomtänkt och omsorgen om barnen går alltid i första hand. Det känns otroligt bra. Sen måste jag träna på att inte ha så höga krav på mig själv och att inte ta med mig jobbet hem. För även om jag inte fysiskt sitter och jobbar, så har jag svårt att släppa tankarna på jobbet. Jag funderar och planerar, nästan omedvetet. Inatt drömde jag om jobbet också. Jag tror att det blir bättre när jag kommit igång med träningen igen. Äntligen börjar jag känna mig frisk från förkylningen! 

Nu är det dags att åka till jobbet! 

Because I´m worth It

Jag har beställt ett par skor. Dyra som sjutton! men det tycker jag att jag är värd:-) ärligt talat så har jag letat som en tok efter ett par snygga höstskor och de här var de snyggaste jag hittade. Jag blev kär, kan man säga. Dessutom är det Dr Martins som jag hade under högstadiet, så det är lite av nostalgi att köpa det märket.

En av anledningarna till att jag till slut bestämde mig för att köpa skorna var att jag kom hem från en shoppingrunda med Emma igår utan att hitta någonting! Eller det blev en blus och en enkel topp i och för sig, men det var egentligen nödlösningar. Kläderna som finns just nu passar helt enkelt inte min kroppsform. När man är kort och har former, som jag, ser det hemskt ut med oversize-blusar och tröjor, vilket är det enda som finns i affärerna nu. Det är så tråkigt! det är skitsnyggt på dem som passar i det, men inte på mig. Jag behöver verkligen utöka min garderob. Den innehåller bara tråkiga baskläder eller kläder för fest. Till jobbet vill jag liksom känna mig bekväm, men ändå klädd. Nu har jag ju i alla fall snart ett par snygga skor att ha:-)

Breathe in, breathe out...

Alltså, ibland känns det som att världen är emot en. Som om någon sitter där uppe och vill testa hur långt den kan gå utan att man bryter ihop. Eller så är det så, att när man är stressad är ens toleransnivå lite, lite mindre än vanligt. Här är en lista på (småsaker) som gått fel de senaste dagarna: 

Vindrutetorkarna på bilen har pajat.

Grannen röker ut genom fönstret så att hela min etta luktar rök, inte ok!

Kopieringsmaskinen på jobbet (tror inte jag behöver förklara den punkten mer, de strular ju jämt när det är bråttom!).

Sladden mellan datorn och TV:n bestämde sig för att sluta funka när jag precis hade börjat kolla på en så bra serie! 

Hade sett fel på tvättiden och hittade ingen ny förrän om en vecka!

Glömde matkassen i bilen, kom på det när jag precis hade satt mig i soffan efter en 13 timmars arbetsdag... (Min parkering är en bra bit bort).

Gav ut fel skrivbok till alla elever, får göra om det i morgon. 

Har ständig huvudvärk och snor i hela huvudet känns det som!! 

Allt det här är ju så klart små problem i jämförelse med andra, mycket allvarligare grejer, men ibland blir allt smått lite för mycket! Sådär att man bara vill skrika och stampa i golvet lite. Jag skriver det här istället, så nu känns det lite mindre viktigt att lägga energi på. Allt ordnar sig och snart har jag nog lite mer balans i livet. Andas, andas... 

Okej då, jag är väl inte frisk...

Jag blev tvungen att lämna in handduken och sjukskriva mig idag. Det trodde jag inte! Men har hostat hela natten och känner mig allmänt hängig fortfarande. Jag förstår inte varför jag har så svårt att acceptera att jag är sjuk! Hela helgen har jag ägnat åt att tänka på vad jag borde göra och vad jag måste fixa med innan veckan drar igång. Så jag har jobbat, lagat mat till veckan och handlat, trots att jag inte mått bra. Dessutom har jag gått och irriterat mig på och varit besviken över att jag inte kom iväg till Eskilstuna. Och jag har stört mig på att jag inte har orkat läsa eller sticka på grund av bultande huvudvärk. När jag i morse vaknade utan den kände jag hur hängig jag var i övrigt. Så det är nog bra att jag är hemma idag. I morgon är det föräldramöte, så vill gärna vara frisk tills dess. 

Jag har alltså inte haft någon rolig helg. Det är jobbigt att vara ensam och sjuk! Det finns ingen som kan fixa lite mat eller åka och handla åt mig, eller bara pyssla om mig lite! Har inte haft någon att prata med heller, eftersom rösten behövde vila. Så just nu ser min lägenhet ut som ett bombnedslag, disken svämmar över och jag har massor att göra på jobbet den här veckan. Jag är stressad och mitt humör är helt enkelt inte på topp! Inte min kropp heller... 

Det enda som har varit bra i helgen är att jag har börjat kolla på en skitbra serie på Netflix: Breaking Bad! Se den, se den!