Breathe in, breathe out...

Alltså, ibland känns det som att världen är emot en. Som om någon sitter där uppe och vill testa hur långt den kan gå utan att man bryter ihop. Eller så är det så, att när man är stressad är ens toleransnivå lite, lite mindre än vanligt. Här är en lista på (småsaker) som gått fel de senaste dagarna: 

Vindrutetorkarna på bilen har pajat.

Grannen röker ut genom fönstret så att hela min etta luktar rök, inte ok!

Kopieringsmaskinen på jobbet (tror inte jag behöver förklara den punkten mer, de strular ju jämt när det är bråttom!).

Sladden mellan datorn och TV:n bestämde sig för att sluta funka när jag precis hade börjat kolla på en så bra serie! 

Hade sett fel på tvättiden och hittade ingen ny förrän om en vecka!

Glömde matkassen i bilen, kom på det när jag precis hade satt mig i soffan efter en 13 timmars arbetsdag... (Min parkering är en bra bit bort).

Gav ut fel skrivbok till alla elever, får göra om det i morgon. 

Har ständig huvudvärk och snor i hela huvudet känns det som!! 

Allt det här är ju så klart små problem i jämförelse med andra, mycket allvarligare grejer, men ibland blir allt smått lite för mycket! Sådär att man bara vill skrika och stampa i golvet lite. Jag skriver det här istället, så nu känns det lite mindre viktigt att lägga energi på. Allt ordnar sig och snart har jag nog lite mer balans i livet. Andas, andas...