Jag läste just ett inlägg på Lady Dahmers blogg som handlar om skitsnack. Jag har själv funderat väldigt mycket kring just det under den senaste tiden. Precis som hon, har jag också haft dåligt samvete för att jag har pratat om andra, med andra. Men även för mig handlar det om att få ventilera något med någon annan. Till exempel om jag har känt mig illa behandlad eller missförstådd, så behöver jag få prata med någon om det för att liksom förstå den andre eller mig själv i den situationen. Jag tror att man kan lära sig något av det genom att få andra perspektiv på det hela. Och bara för att man är irriterad på någon, så innebär ju inte det att man inte tycker om eller bryr sig om personen i fråga. Här känner jag att det i många fall är stor skillnad mellan en vänskapsrelation och en partnerrelation. Det är liksom helt ok att spy ut lite galla över sin kille eller tjej till sina vänner, för de förstår ju ändå att man älskar sin partner trots allt. Men när det gäller vänner, då kan det dras otroligt stora växlar om man berättar att man är irriterad eller sur på något som denne har sagt eller gjort.
För mig är det otroligt stor skillnad mellan att ventilera och att snacka skit om någon. Att snacka illa om någon tycker jag handlar om att man klankar ner på helt orelevanta saker som t.ex. klädsel och utseende (typiska högstadiefasoner). Precis som Lady Dahmer skriver, sådant som inte alls berör mig i mitt liv. Det är just sådant skitsnack jag kan ha dåligt samvete för att jag har deltagit i och inte stoppat i stunden. Det kan vara svårt att värja sig för ibland, för ofta är det nästan som en jargong som finns mellan vänner. Nu var det väldigt länge sedan jag upplevde den sortens skitsnack och jag ska göra allt för att inte hamna där igen.
Att ventilera är för mig att prata om sådant som JAG har upplevt som jobbigt eller taskigt. Ibland behöver man bara få prata av sig om det, för att sedan upptäcka att det egentligen inte var något att bry sig om. Och ibland kan det hjälpa att prata med någon annan för att sedan ta tag i saken och prata med personen i fråga.
Jag avslöjar heller aldrig något som har sagts i förtroende till mig. Det är en regel som jag står fast vid. Inte heller berättar jag för någon om en annan har kommit till mig för att ventilera. Det känns liksom som skitsnack. Det är ju något mellan dem. Men det är klart, visst kan det vara frestande när man vet saker som en del vänner har sagt om andra vänner och som de sedan inte låtsas något om. Eller om någon har ventilerat massor om en vän till mig utan att sedan reda ut det, och sedan beter sig som om ingenting har hänt när man ses allihopa och till och med är extra smörig mot den personen som man nyss var jätteirriterad på. Då känns det faktiskt lite falskt och då kan jag ha lust att berätta allt som sagts till mig om personen i fråga. Men det gör jag inte. Jag brukar tänka att det antagligen kommer att komma fram ändå någon gång, utan mitt inflytande, och utan att jag behöver sjunka så lågt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar