Reflektioner

I morgon är det sista dagen på vfu:n för den här gången. Jag var supertrött idag när jag kom hem! Jag tror att anledningen främst är att det är så många intryck. Det skär i hjärtat på en när man inser hur många barn det är som har det svårt, i skolan, men främst hemma. Det finns de som är frånvarande, nästan apatiska, det finns de som är okoncentrerade och rastlösa och så finns det dem som har otroligt höga krav på sig själva. Fy, jag skulle vilja ta hand om dem allihopa! Jag inser att det här kommer att bli en av mina stora utmaningar som lärare, att inse att man inte kan hjälpa alla, hur mycket man än försöker och vill. Min största skräck är att bli luttrad och rycka på axlarna. Jag tror inte att jag någonsin skulle bli en sån lärare, i så fall hoppas jag att jag väljer att sluta.