Ett sista farväl

I morgon tar vi ett sista farväl av mormor. Jag hoppas att det blir en fin stund. Känns lite konstigt så här kvällen innan. Det har varit så svårt att ta in att hon är borta, för alltid. På ett sätt har man liksom redan vant sig vid att hon inte fanns där på samma sätt som förut, eftersom hon var så dement den sista tiden. För mig blev det nog mest verkligt idag när jag träffade hennes syster som jag inte har sett på flera år. De är så lika nu och hon påminde mig mycket om mormor och om tiden innan hon blev så dement att hon inte kände igen oss. Som sagt, jag hoppas begravningen blir fin i morgon.