Med tanke på förra inlägget, jag kommer INTE att bli en bitter*****! Men jag ska erkänna att jag har tänkt väldigt mycket på mitt liv den sista tiden. Jag trivs så himla bra med allt, jag känner mig tryggare i mig själv än jag någonsin har gjort, jag vet vad jag vill och jag kommer att bli en bra lärare. Jag har bra vänner och en familj som finns där i vått och torrt. Men trots detta så fattas det så klart något. Jag vill ha kärlek! och jag känner att jag har sååå mycket kärlek att ge. Det är så otroligt frustrerande att inte kunna styra över det enda som saknas i ens liv. Jag önskar mig inte pengar, materiella ting eller en lysande karriär. Jag vill träffa någon som älskar mig för den jag är och någon som jag kan lite på till nästan 100 %. Varför ska det vara så svårt??
Allt det här kommer över mig ibland och jag känner att det är svårt att prata om det. Det är så att säga ett ganska uttjatat problem som ingen kan göra någonting åt. Det är väl bara att vänta och hoppas... Men ibland blir det bara för mycket. Det gör ont och jag vet inte vad jag ska göra för att få bort det onda. Man är ju inte purung direkt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar