Sammanbrott

Ibland är gråt det bästa som finns! Eller rättare sagt, känslan efter gråten. När pressen är för stor, när man har stött på lite för många motgångar eller när man helt enkelt känner sig liten och ledsen. Då kan gråten hjälpa och vara förlösande. I går och kvällen innan grät jag ordentligt. All press på grund av matten, alla extra kilon jag har fått, min onda rygg, min huvudvärk, min onda nacke, min ensamhet - allt kom ut. Min älskade mamma fanns där i telefonen i tisdags kväll och efter en stund hade spänningarna släppt och jag kände mig lugnare än på länge. Igår kom tårarna igen under matte-föreläsningen. Allt blev bara för mycket, jag fattade ingenting! Jag var ju lugnet själv under resan på Rhodos, men i samma stund som jag kom hem kom allt tillbaka. Det är så tydligt! Efter första föreläsningen i måndags var huvudvärken där igen. Var helt fri från värk under resan... Jag hade hoppats att mitt lugn och allt vad resan gav mig skulle stanna kvar i mig och ge mig ny energi. Men icke! Den känns nästan overklig nu.
Efter en jobbig dag (kom hem från skolan vid 18) gav jag mig själv en studiefri kväll. När jag hade pratat med Malin och beklagat mig lite på Facebook kändes det bättre. Ägnade resten av kvällen åt Bonde söker fru och Wordfeud med brorsan. Btw han vinner hela tiden över mig!
Förresten, fick veta av Malin att jag gnisslar tänder ordentligt på nätterna! Så jag är inte ens avslappnad i sömnen! Hur ska detta gå?? Har i alla fall bokat massage tills i dag, så hoppas det släpper lite på spänningarna. Nu borde jag sätta fart med pluggandet, är ledig i dag, men det är så mycket annat jag behöver göra! och som känns mycket roligare...