Gott Nytt År! Välkommen 2015

Läste just förra årets inlägg här från mitt nyår då. Jag vet nu hur sliten jag var då. Det hade varit en tuff höst och jag var extremt nära att bli utbränd. Under våren blev det dock bättre, men jag var fortfarande väldigt trött och fick ingen ordning på träningen. Men under sommaren vände det. Jag hittade kraften igen och jag kunde börja träna. Mycket tack vare att jag lärde känna mina fantastiska kollegor bättre vilket gjorde att jag hittade balansen på jobbet. En annan anledning var att jag till hösten började med yoga. Det var först i höstas som jag insåg hur min kropp hade påverkats av stressen under föregående höst och våren -14. Det gick inte att träna, min kropp orkade helt enkelt inte. Vilken tur att det vände till slut! Och det kändes fantastiskt när kroppen till slut svarade på träningen. 

Ett av mina nyårslöften var att komma i balans och att utvecklas på jobbet. Det gick! Ett annat var att bli mer social, det har jag också blivit. Det tredje målet var att springa Midnattsloppet. Det blev tyvärr inte av, men det var nog lika bra med tanke på hur slutkörd jag var. Nu ska jag fundera ut några nya mål inför 2015. Jag vill ta ett ytterligare steg med träningen, gå från att bygga upp från grunden till att träna lite tuffare. Jag skulle vilja ha något träningsmål att sträva mot, gärna tillsammans med någon så att det blir lite roligare. Men vet bara inte vad det skulle kunna vara... Får fundera lite till på det. För övrigt har jag några saker jag vill utveckla på jobbet också. De är fullt möjliga att uppnå. Jag ska skratta mer också! Och jag ska försöka ta allt lite mer med en klackspark, inte vara så seriös hela tiden. Jag ska också försöka komma ut i naturen oftare. Det har varit dåligt med det förutom på jobbet. Japp, det får bli mina nyårslöften. 

Jul igen då

Då var det dags igen då. För julen. Det är så skönt att ha jullov! Att få ta det lugnt och träffa familjen. Jag känner mig redan lite förslappad. Ingen stress här inte! Jag har väl haft nog av den varan på jobbet den här terminen.

Vi har som väl är bestämt oss för att bara köpa julklappar till barnen. Vi vuxna har ett julklappsbyte. På ett sätt kan man säga att jag som ensamstående och utan barn går som förlorare, ekonomiskt sett alltså. Men jag skulle inte vilja vara utan att ge julklappar till alla barn, det är ju kul! Men den här julen blev väldigt knaper eftersom jag fick byta ruta på bilen för ett par veckor sedan. Men klappar är köpta och jag får väl leva på vatten och bröd i januari ;-) men det roligaste är ju att få ge och att se glädjen (förhoppningsvis) i barnens ögon. Sen är ju jag barnsligt förtjust i att få julklappar själv, oavsett om det innehåller något litet eller stort. Det är nog det att någon har tänkt på en bara och lagt ner lite omsorg som gör att jag gillar att få presenter och julklappar. Så lite tråkigt är det att vi inte köper till varandra längre, även om jag inte hade haft råd med en enda julklapp till i år. 

Min tredje termin börjar lida mot sitt slut

Ett och ett halvt år som lärare har snart gått. Jag ser tillbaka och inser vilken resa det har varit och hur mycket jag har lärt mig om mig själv, om yrket och om undervisning. Jag kan erkänna att jag för ett år sedan var helt slutkörd. Visste inte om jag skulle klara av jobbet som lärare och jag tvivlade mycket på mig själv. Men sedan dess har det vänt. Jag trivs otroligt bra! Visst, jag möter hela tiden stora utmaningar i min roll som lärare. En dag kan inledas med kaos och avslutas med ett glädjerus över att det är så härligt. Och nästa dag kan gå i ett från att jag går upp tills jag går och lägger mig på kvällen. En annan dag kan det pendla från att jag känner att jag har full kontroll över dagen, tiden och klassen till att jag är i frustration över detsamma. Det är helt enkelt ett jobb som innehåller utmaningar, utveckling, toppar och dalar, glädje, värme och stress. Jag känner att jag gör skillnad i de här barnens liv och att jag tillsammans med mina kollegor faktiskt gör ett riktigt bra jobb. Även om förutsättningarna ibland är helt katastrofala och omöjliga att påverka. Hade jag inte arbetat med barn och inte haft så bra kollegor, då hade jag inte orkat en vecka. 

Idag känner jag en tacksamhet över att jag till slut valde att plugga till lärare och jag tycker att det är roligt! Trots stressen så är det kul att vara lärare! Jag kan inte tänka mig att göra något annat! 

Typisk lördag som ensamstående

Jag har märkt att en del har en romantiserad bild av att bo själv och inte ha barn, precis som att jag kan ha det åt andra hållet. Men som ensam måste du göra allt själv! Det finns inte en enda dag i veckan när någon annan har skött markservicen. Och det finns ingen annan som ser att du är trött, mår dåligt eller är stressad efter jobbet. Det är nog lätt att tro att helgen för en singel är fylld av roliga och härliga träffar med kompisar och en massa skönt slappande i soffan. Så är det inte kan jag säga. Samtidigt är det ju så att jag bara har mig själv att ordna för. Det är ingen annan än jag själv som kan klaga på disken i köket eller att middagen består av något trist och snabblagat, trots att det är lördag. Ibland skulle det vara så skönt att få bli lite servad!! Och att få slappa och bara vara, men i sällskap med någon, utan att behöva prata så mycket:-) 

Tillbaka!

Jag har mer eller mindre lagt ner bloggandet som ni kanske märkt. Främst för att jag inte haft någon lust att skriva helt enkelt. Men också för att jag inte har lika mycket tid till det nu för tiden! Men nu kom suget tillbaka, så jag hoppas att det finns någon läsare som är kvar därute:-) 

Något mer som jag har fått försaka en del pga tidsbrist är stickningen. Det blir ju inte bättre av att jag dessutom stickar fel så att jag har fått sticka samma tröja tre gånger! Det är rekord för mig, men garnet var rätt så dyrt, annars hade jag nog gett upp efter första upprepningen! Det är tur att tröjan är rolig att göra också! Det är det första jag stickar efter mönster på engelska. Nu har jag i stort sett bara ärmarna kvar! Och det verkar bli bra den här gången:-) 

Igår var jag på 25-årsfest med temat 20-tal. Ett mycket bra tema tycker jag! 

En av höstens traditioner

De senaste åren har mamma kommit ner till mig en helg under hösten. I morgon är det återigen dags! Vi ska börja helgen med lite god middag på stan och på lördag blir det nog lite shopping. Det ska bli mysigt att ha lite tjejmys bara hon och jag.

Jag mår rätt så bra just nu. Det flyter på bra på jobbet och jag mår så mycket bättre nu när jag kommit igång med träningen ordentligt. Yogan har hjälpt mig jättemycket! Jag har bestämt mig för att gå en kurs till efter de här första 8 gångerna som snart är slut. Tänkte bjuda på en bild från Öland i somras. Det var nog där jag lyckades hitta tillbaka till mig själv igen:-)

Loppisgalen!

Förra veckan fyndade jag rejält på loppisarna här omkring. Så idag kunde jag inte låta bli att ta en vända till. Det resulterade bland annat i en Gröna Anna-kanna och en liten skål med handtag (bild nr.2). Men nu har jag lagt lite väl mycket pengar på second-hand. Det skulle lätt kunna bli ett beroende! Men det är väl bättre att shoppa loss på begagnade saker än nya antar jag:-) 

Balans

Nu inser jag hur dåligt jag faktiskt mådde under förra läsåret. Jag var konstant trött, både mentalt och fysiskt. Hade ofta huvudvärk, spända muskler och förkylningar som avlöste varandra. Kroppen orkade inte med minsta ansträngning, vilket ledde till att jag inte klarade av att träna. Jag var stressad pga nytt jobb och jag kände mig ofta ensam och deppig. Allt det här sammantaget gjorde att jag gick upp 6 kg, att jag inte orkade umgås med folk och att jag kände mig totalt misslyckad med det mesta. Jag har haft svår PMS och utslag i ansiktet. Jag trivdes inte alls med mig själv.

Men sommaren och semestern blev en vändpunkt! Och det är inte förrän nu jag inser hur betydelsefull den har varit. Äntligen börjar jag få en balans i livet igen! Jag har gått ner 4 kg! Jag börjar gilla att piffa till mig igen, att välja kläder på morgonen och att lägga lite tid på att sminka mig och fixa håret. Jag har kommit igång med träningen. I fredags var jag på ett Cirkelfys-pass för första gången på länge och kroppen kändes så stark och pigg!! Som förr i tiden! PMS:n och finnarna i ansiktet är nästan obefintliga. Hur har jag gjort för att nå hit då? Jo, det började med att jag verkligen mådde bra under semestern. Jag vilade, rörde mycket på mig och umgicks mycket med nära och kära. Naturen på Öland och umgänget där, fick mig att bli totalt avslappnad. Att vara med människor som man kan vara helt sig själv med är så skönt, och läkande! 

Under sommaren bestämde jag mig för att börja på en yoga-kurs till hösten. Så nu går jag på den varje tisdag och det har varit jättebra för mig! Främst mentalt, men även fysiskt. Jag märker redan att jag har blivit starkare och rörligare. Jag har hittills fokuserat på att bygga upp kroppen igen. Därför har jag också gått på core och jag har joggat lugnt, men ökat distansen lite för varje gång. Den senaste tiden har jag även lagt till ett skivstångspass och nu ska jag försöka få in cirkelfys då och då. 

Jag lyssnar fortsättningsvis på ljudböcker när jag kommer hem från jobbet. Det gör att jag kan släppa tankarna på jobbet som lätt börjar mala annars. Det hjälper mig också att somna på kvällarna. Jag brukar somna efter ca 10 minuter nu :-) 

Jag känner mig så nöjd med mig själv just nu! Tack vare små förändringar och en hel del kämparanda har jag lyckats få mer balans i mitt liv. Det är jag som gör jobbet åter igen! Det går inte att vänta på att något bara ska komma till en. Jag börjar hitta tillbaka till mig själv igen:-) 

En solig och varm sommardag med huvudvärk...

I morse vaknade jag med en otroligt spänd nacke och huvudvärk from hell. Inte jättekul en så här fin dag, en av de första riktiga sommardagarna här i Norrköping. Men det är lite typiskt mig. På ett sätt gjorde det inte så mycket eftersom jag ändå inte har haft något för mig. De flesta var upptagna idag och jag hade ändå sett lite fram emot att sova länge, läsa och bara vara. Nu blev det inte så mycket av något. Det är jobbigt att läsa när man har ont i huvudet. Det mesta är jobbigt. Men kan hjärnan vila ändå? Nej. Och det är väl där någonstans upprinnelsen till spänningarna ligger. Och när tankarna går fram och tillbaka så där ideligen, ja då släpper inte den där huvudvärken heller. 

Och vad rör sig i mitt lilla huvud då? Jo: "jag är 37 år, och jag är den enda i världen (i alla fall bland de jag känner) som inte har träffat någon och det beror inte på att jag inte vill ha barn, för det vill jag ha". "37 år. Det blir allt svårare att bli gravid. Jag är kanske redan för gammal. Jag är kanske den som inte får barn, den som aldrig kommer att bli mamma, någonsin". "Kommer jag att träffa någon? Jag känner på mig att jag inte kommer att göra det, inte förrän det är för sent". "Borde jag skaffa barn på egen hand? Men jag vill ju inte uppleva det på egen hand och dessutom vara beroende av andra". Sedan brukar tankarna gå över till vad det är för fel på mig, varför händer det inte mig?! Det som händer för alla andra. De träffar någon och de får barn. De får kanske kämpa lite för det där sista, men det ordnar sig. 

De här tankarna är jag så ensam i. För vad finns det att prata om? Vilka goda råd kan någon ge en sån som mig? Det måste vara otroligt frustrerande och svårt som vän. Jag förstår det. Vad ska man säga? Hur kan man hjälpa? Det finns ju inget, bara att stå ut med mig. Och som tur är har jag några såna vänner som finns kvar, trots att jag inte har orkat med mig själv och andra ett tag. För jag har mått så dåligt i min saknad att jag inte har orkat hålla modet uppe bland folk det senaste året. Min glöd har slocknat lite. Hoppet har sjunkit till lägsta nivå. 

Jag kan det här nu, det här med att bygga upp självkänslan och ta reda på vad jag vill. Vad som är viktigt i mitt liv. Jag kan vara själv, jag tänker framåt och jag har mina fritidsintressen m.m. Jag har ett jobb jag trivs med och jag klarar mig hyfsat ekonomiskt. Jag vill bara känna lite lycka. Är det så jävla för mycket begärt?? Och ja, jag vet att man automatiskt inte blir lycklig av att vara i ett förhållande eller att få barn. MEN, om jag frågar dig som är gift och/eller har barn: vilken din lyckligaste stund var, Visst skulle du då svara något av dessa två ögonblick i livet? Då förstår du nog också den saknad jag känner. Jag vill också få uppleva den där lyckan någon gång! Och få känna lite ro i själen. För inom mig är det ett ständigt uppror av känslor. Allt från frustration, ilska, ledsamhet och fighting spirit. Det kramar om mig inifrån och vrider runt, runt. Mina muskler spänner sig till och med när jag sover. Jag känner mig otrygg och annorlunda. Samtidigt trygg i mig själv och nära till mina känslor. 

Jag vill också få delta som förälder i samtal om barn, för jag tycker faktiskt redan nu att det är intressant. Jag älskar ju barn och tycker om att få följa deras utveckling i livet. Men ibland har det blivit lite för mycket av den varan. Säkert för att det får mig att känna mig som någon som står vid sidan av, en som inte är med i "klubben". Något som också kan vara jobbigt att tänka på är att jag inte är den viktigaste personen för någon. Och att alla de människor som är viktiga för mig har någon eller några som alltid är viktigare, som kommer före. Mina brorsdöttrar är otroligt viktiga för mig i mitt liv, och jag i deras, vilket känns otroligt värdefullt och speciellt. Men jag vill ju ha någon här hos mig också. 

Phu! Det här blev ett väldigt utelämnande och långt inlägg. Jag hoppas att mina spänningar i kroppen släpper lite nu när jag fått skriva av mig! När jag var på Öland förra veckan, då hade jag faktiskt ro i själen. Det har jag nog bara där och när jag får vara med brorsdöttrarna. Så lite mer ro kommer jag att få eftersom det blir mer av båda i sommar! 

Öland!

I torsdags var vi framme. Igår var faktiskt vädret bättre än väntat och jag fick mig till och med en liten bränna i ansiktet. Vi cyklade, plockade jordgubbar och åt världens godaste kroppkakor. Jag känner mig totalt avslappnad här! Idag har då vädret inte varit lika kul... Det har regnat och det är kallt och blåsigt. Men dagen har inte varit så tokig ändå. Vi har hållit oss inne och tänt värmeljus. Jag har läst, fixat naglarna, varit och handlat och nyss kom jag in efter en löprunda. Så nu blir det lite vin och fotboll!