Tankar om ensamhet

Det finns så mycket jag skulle vilja skriva. Jag känner mig gnällig, ensam och allmänt tråkig idag... Det är jobbigt att inte veta hur man ska komma ur en svacka av negativa tankar. Det har inte varit min mening att den här bloggen ska handla om hur deppig jag är, men skriva har alltid varit viktigt för mig när jag mår dåligt. Och jag gör det endast för min egen skull. För ibland känns allt bättre när man har skrivit av sig och man kan se allt med lite klarare ögon. Så om det är någon som inte vill läsa om tråkigheter är det bara att hoppa över det här inlägget. Det är det som är så bra med en blogg, jag bestämmer själv vad den ska innehålla!

Man kan vara ensam på olika sätt. För vissa innebär det att just vara ensam, att sitta själv hemma. Just det har jag faktiskt inget problem med, jag kan tycka att det är väldigt skönt. För andra kan ensamheten handla om att känna sig ensam om sina känslor och tankar. Att kanske ha en massa människor omkring sig, men inte ha någon att prata med, att anförtro sig till. För min del handlar det mest om att ingen ser vad jag gör, hur jag har det eller hur jag mår. Jag kan t.ex. julpyssla och fixa hur mycket som helst här hemma, men hur kul är det när ingen delar det med mig? Eller att laga mat, jag älskar att laga mat! men det är inte samma sak att laga till sig själv bara. En av fördelarna som folk brukar ange med att vara singel är att man är så oberoende. Visst, jag bestämmer själv vad jag vill äta, när eller om jag vill städa, hur länge jag vill sova etc. men samtidigt är jag beroende av andra på ett annat plan. Jag kan ibland känna att jag behöver människor mer än de behöver mig. Alla vill känna sig behövda. Jag vet inte om jag har så mycket att ge min omgivning längre. Mitt liv är inte speciellt intressant, då det mest handlar om skolan, vilket jag förstår är skittråkigt för andra att lyssna på. Jag passar liksom inte in, jag är student och 34 år, mina klasskamrater är 10 år yngre, vilket faktiskt är en skillnad. De i min ålder har för länge sedan gått igenom studentlivet, skaffat familj och arbetar nu. Så att vara ensam, det  kan också handla om att vara ensam om sin livssituation.

Jag vill hitta tillbaka till mitt starka jag igen! då tar jag tag i saker, känner mig oberoende av andra och jag sätter upp mål för min framtid. Jag ser på framtiden som något positivt och jag hänger inte upp mig på småsaker. Då tror jag på mig själv och på andra. Jag lever mer i nuet och oroar mig inte för framtiden eller ältar det gamla. Jag är ju den här personen, det är bara det att jag har vilat lite från den. Jag har tappat kraften lite och kanske inte fått något gratis på länge. Men som det sägs, efter en uppförsbacke kommer det alltid en nedförsbacke. Eller, det skulle inte finnas ett ljus om det inte fanns ett mörker:-)

Jag längtar efter snön och ljuset!!