Barn är för härliga!

Barn kan verkligen värma ens hjärta. Jag pratade nyss med min mamma, äldsta brorsdottern sover över där i natt. De hade börjat prata om något som hon och jag brukar göra när vi är där. Då sa hon: "jag saknar Anna, jag ÄLSKAR henne - hela tiden". Det är ju så man smälter! Samtidigt saknar jag henne så att det gör ont! Underbara unge! Sist när jag var hemma och vi lekte, hittade hon några ljusmanchetter med blommor. Brorsdottern började fantisera och tyckte att vi skulle gå till sjukhuset och ge blommorna till pappa, för han var visst sjuk. "Kom vi ger de här till pappa, han är på sjukhuset för han är sjuk. Han har fått mänsklighet, han har blivit mänsklig" Haha, jag kunde knappt hålla mig för skratt! Det var nog ett nytt ord som hon hade hört men inte riktigt fått kläm på än:-)