Ensamhet

Jag hittade den här texten på Vårdguiden, det känns skönt att läsa. Det är kanske inte så konstigt att jag mår som jag gör ibland. Jag känner ibland att människor inte förstår hur jag kan känna mig ensam, hur det känns att inte leva med någon. Och hur det känns att inte ha börjat bilda familj... 

Ensamhet
Gemenskap är ett grundläggande mänskligt behov. Vi är sociala varelser. Någon har till och med sagt att människan är ett flockdjur. Vi föds in i en familj och blir den vi är i samspel med människor som står oss nära. Redan i det biologiska arv vi bär med oss när vi föds finns behovet av mänsklig närhet och sociala relationer.
Trots att vi idag lever tätt inpå varandra i en storstad är det många som ändå känner sig ensamma. Människor springer förbi varandra på gatorna och alla verkar ha egna, roliga liv. Ingen frågar vem du är eller hur du mår. I en värld där det verkar viktigt att vara omtyckt och populär kan det kännas svårt att erkänna att man känner sig ensam och längtar efter gemenskap. 

 Olika perioder i livet 
 Känslor av ensamhet är något som kan drabba oss i livet oavsett om vi är unga eller gamla. Du kan känna dig ensam efter att ha förlorat en familjemedlem eller en nära vän, eller vid större förändringar i tillvaron. Även mindre separationer och avsked från familj och vänner kan göra ont och ge ensamhetskänslor, till exempel inför en längre resa eller efter en trevlig helg.
Som ung kan du känna sig ensam i sina funderingar över vem du är och hur livet kommer att bli. Det är en naturlig del i den process som formar oss. Du kan även känna dig ensam när man flyttar hemifrån. Flyttar du till en ny stad kan det vara svårt att hitta vänner.
När du är vuxen kan förväntningar som att bilda familj, få ett jobb och boende göra att du känner att du inte räcker till. Om man inte har hunnit med lika mycket som sina vänner kan man känna sig utanför. Ett förhållande som spricker eller en närstående person som dör kan göra att man känner sig ensam, trots att man har vänner. 

Ensam trots vänner
Även om du har vänner och befinner dig bland människor kan du känna dig ensam. Det kan kännas som om ingen lyssnar eller över huvud taget ser dig. Andra gånger känns det som om ingen förstår, även om de lyssnar.
Ensamheten kan göra att man känner sig som i en glaskupa. Man har svårt att ta in sin familj och sina vänner, trots att man vill. Men man kan även ha svårt att nå ut till dem.
Det tar tid att bygga upp vänskap, ibland flera år. Många av oss kan känna oss otillräckliga när det går långsamt att få nya vänner. Vi kan även tro att våra egenskaper inte räcker till och tycka att vi inte är tillräckligt spännande.
Du kanske är blyg och håller dig för dig själv, fastän du längtar efter gemenskap. Eller också försöker du träffa vänner och skapa relationer, men känner att det inte lyckas. 

Fysisk ensamhet
En sida av ensamhet är att sakna fysisk kontakt, det vill säga kroppskontakt. Det kan kännas pinsamt att berätta att man längtar efter en vänlig klapp på kinden eller att någon håller en i handen. Men beröring är också en viktig del av den gemenskap vi behöver. Därför kan kontakten med ett husdjur ibland bli väldigt betydelsefull, eftersom den också ger oss möjlighet till fysisk kontakt. På det viset kan bristen på mänsklig beröring delvis kompenseras.