Ibland får man helt enkelt acceptera att man har en svacka och tillåta sig själv att ta det lite lugnt. När jag känner mig lite låg drabbas jag alltid av dåligt samvete och en känsla av att jag inte har "rätt" att må så. Jag vill ju känna mig stark, glad och kunna se allt det fina som finns omkring mig. Men, som sagt, ibland får man väl acceptera att man inte har den förmågan. Och det beror ju inte på att man inte uppskattar det som finns omkring en, utan att det som gör ont bara tar över för ett tag. För om jag kunde, skulle jag så klart välja att må bra hela tiden!
Jag har kommit fram till en anledning till varför jag känner mig lite låg. För tre år sedan tog jag tag i mitt liv efter en liten kris. Jag flyttade och började aktivt planera och jobba för att komma in på lärarutbildningen. Med mina låga betyg och känslan av att inte vara speciellt smart, var det så klart jätte stort att till slut bli antagen. Det kändes otroligt spännande och utvecklande att börja plugga i en ny stad. Och det har det verkligen varit också! Men nu ligger väl mitt liv lite "på is" känns det som. Vad ska bli nästa steg? Min dröm var att bli lärare och ha en familj. Jag har snart uppnått den ena drömmen. Den andra får jag nog omvärdera. Men det är svårt och det gör ont när livet inte blir som man har tänkt sig eller hoppats på. Åren rinner iväg, min biologiska klocka tickar på. Jag börjar förbereda mig på hur ett liv utan barn kommer att bli. Dessutom måste jag hitta ett sätt att trivas med livet som det är nu. Jag vet att lösningen till allt inte är att träffa någon, men det skulle ge mitt liv lite näring i alla fall. Dessutom skulle mina vänner och min familj slippa lyssna på mitt gnäll. De har ju fullt upp med annat! Nu är det som det är och jag måste bara försöka acceptera det. Men ibland blir jag bara så arg och besviken på livet!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar