Gick upp tidigt för att gå till kiropraktorn. Precis när jag hade ätit frukost och gjort mig i ordning ringde han och berättade att han var sjuk. Så nu har jag en massa tid att göra annat innan det är dags att gå till skolan.
Olustkänslan är i stort sett borta nu. Efter att jag hade pratat med min mamma och faster igår kväll kändes det lite bättre. Min faster flyttade också till en annan stad för att plugga, och hon sade att hon hade precis samma känsla varje söndag när hon kom hem till sin lilla lägenhet. Det är väl kontrasten mellan att ha männsikor omkring sig hela tiden till att vara helt ensam som blir så stor.
Nu ska jag delge er två saker som Mia Skäringer skriver i sin bok och som jag fastnade för:
"Se de människor som du har omkring dig som medmänniskor, inte som konkurrenter" (jag tycker att alltför många ägnar sig åt missunsamhet och kritik mot varandra).
"Kris=utveckling" (så är det verkligen! även om det är svårt att se mitt under krisen)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar