Kattskrälle

Hade tänkt ha en sista, lång sovmorgon idag. Tji fick jag! Kattskrället (som jag älskar väldigt mycket) väckte mig med sitt ylande på trappen första gången vid fem. Jag släppte in honom och gav honom mat. Sen ylade han lite igen för att få komma in i mitt rum och kela. Nyss hoppade han upp ur sängen för ännu mer ylande. Nu var det visst dags att gå ut igen! Jag kan i och för sig förstå honom, vädret ser ut att vara toppen! Stanley ylar som sagt nu för tiden, sådär riktigt högt som katter brukar låta när det bråkar med varandra. Jag tror att han bara vill höras men han förstår inte att han faktiskt gör det mer än väl. Stanley har nämligen blivit näst intill döv, stackarn! Jag går väl upp nu då...