Deppigt värre

Idag har jag varit riktigt deppig. Jag vet inte ens om jag orkar förklara. Det är det gamla vanliga... Det är ingens fel, jag kan inte skylla på någon. Varken jag eller någon annan kan göra något åt det. Det verkar helt enkelt inte som att det finns någon för mig där ute. Tiden rinner iväg och jag börjar inse att jag nog aldrig kommer att få barn. Eller familj heller för den delen. Det gör så jävla ont och jag känner mig så förbannat ensam om det! Jag tror att alla kan tänka sig in i situationen, samtidigt finns det ingen som kan göra något åt det. Det finns så många sidor av mitt problem. Jag vill ju som alla andra känna mig speciell för någon, omtyckt och älskad. Jag vill känna närhet. Jag vill kunna planera framtid med någon. Jag vill dela vardag. Jag vill till och med ha någon att bli arg på ibland! Men jag kan aldrig se slutet på det här eviga problemet. Det står mig upp i halsen. Snart har jag försökt med allt! Hur mycket ska man behöva kämpa för att hålla sig över ytan egentligen? Jag känner mig som på film, ni vet när det händer en massa saker runt omkring en person som bara står still. Alla rusar förbi och är uppe i sitt. Jag har verkligen försökt se positivt på det hela under lång tid nu. Försökt intala mig att jag duger som jag är, att jag ska göra saker för min egen skull för att jag ska må bra. Men just nu, idag, har jag ingen styrka kvar i mig. Jag känner mig värdelös, betydelselös, oattraktiv, ful och ja allt negativt man kan komma på! Men så är det väl vissa dagar. Kom inte och säg att det sitter inom en eller att man måste tycka om sig själv för att andra ska göra det. Sådana klyschor står mig också upp i halsen just nu (även om jag själv säger dem till andra ibland). För oavsett hur mycket jag än bryr mig om mig själv och andra, oavsett hur positiv jag än försöker vara och trots att jag har försökt att vara tacksam för det "lilla" så verkar det ju ändå som att min lott är att förbli singel. I all evighet. Jag är inte så naiv att jag tror att bara jag träffar någon så kommer alla problem att försvinna och jag kommer att leva lycklig i alla mina dagar, nej så vet jag att det inte är. Och det finns andra saker i livet som är viktiga och värdefulla, självklart är det så. Men just idag är jag ledsen och jag känner mig jäkligt less på allt! Hoppas det känns bättre i morgon. Det kanske ordnar sig någon gång...