Sidor

onsdag 5 oktober 2011

Skit-matte

Jaha, som jag befarade kuggade jag på matte-tentan:-( Det är inte själva kuggandet i sig jag bryr mig om. För det första är det att omtentorna ligger precis efter jul, påsk och sommarlovet. Vilket betyder att jag inte blir mycket ledig (vilket jag känner ett stort behov av just nu!!), och att jag dessutom inte kan jobba så mycket som jag vill. För det andra hade jag så mycket lägre poäng än jag trodde! Och jag har ingen aning om hur jag ska bära mig åt för att lära mig mer inför nästa tenta. Jag som trodde att jag iaf skulle vara nära att få G, men det kan jag säga att jag inte var! Det handlade inte om, otur eller slarvfel (som jag trodde) jag är helt enkelt helt lost när det gäller matte... Och jag har verkligen kämpat!! det är det som stör mig mest. Jag vet, det är bara en tenta och "alla" kuggar ibland, det är inte hela världen bla, bla bla... Men de senaste åren har det varit studierna jag lever för! Det har liksom varit min undanflykt. "Jag är inte så ensam, jag måste plugga för jag tänker på min framtid, jag är självständig och stark". Det har varit studierna som jag har känt mig lyckad genom. Jo hej, jag kuggade ändå! jag sitter här i min lilla lägenhet, är 34 år och singel och mitt liv består av att sticka och plugga. Vart jag än vänder mig, till och med bland mina få kontakter här i Norrköping, skaffas det barn. Det pratas barn, det pratas förhållanden och deras framtid, det gullas och fy faan jag spyr på det!! Grejen är väl egentligen att jag skulle gjort precis detsamma om jag var i deras sits. Men det här förföljer mig. Sedan 25-års åldern har jag suttit där och försökt och faktiskt brytt mig, engagerat mig i andras liv. Trodde att livet här i Norrköping skulle bli annorlunda, men nu börjar det om! Jag är sååå efter, jag är den enda som är över 30 år och singel, utan barn! Och jag vill inte skaffa en massa ytliga vänner som jag kan "gå ut" med, jag vill inte börja med någon aktivitet bara för att lära känna människor i samma sits som mig. Jag vill ju kunna umgås med de som jag gillar! Jag vill inte leva en 20-årings liv, fast jag är 34 år. Been there done that! Nej, nu ska jag väl ta tag i matten som ligger och väntar.... Som att det är någon idé... de få gånger jag tror att jag har fattat, visar det sig ju att jag inte har gjort det.... Det är kul! livet funkar på alla plan just nu! not.

2 kommentarer:

  1. Fina Anna du är absolut inte efter, eller ensam om att vara singel och utan barn vid 30 och lite till. Jag har så många vänner som är i samma sits, både självvalt och inte. Jag trodde själv jag skulle vara där men vips så klev J in i mitt liv. =)
    Vänta du bara, plötsligt är du precis där du vill vara. Medan du är på väg dit tar du hand om dig själv och du vet, blir barnlängtan för stor ordnar du det på egen hand om du vill ;) En stor fördel med att vara tjej. Snart har du dessutom hela 2 brorsbarn som älskar sin faster!

    Kramar från Katarina

    SvaraRadera
  2. Tack snälla du!! det värmer:-) Mina brorsbarn är allt<3 (och ni andra vuxna kommer väl också in där på ett hörn;-)Kramar

    SvaraRadera